Julfirande på varma breddgrader

Så har jag då varit med om min första varma jul. Jag älskar ju verkligen det härliga vädret här, men jag måste tillstå att det ju faktiskt inte är jul utan mörker och kyla!

Bryan, Denzel, Zoe, Tasha och Rob.

Julafton och juldagen förflöt i princip som vilka dagar som helst. På julafton jobbade jag fram till 16, sedan var vi på en jättestor julmiddag på kvällen. Det ösregnade när vi gick dit (december är som tidigare nämnt regnperiod här), men när det är 28 grader samtidigt så gör det ju inte så där jättemycket...

Trots tappra försök med lite julpynt och annat i lokalen infann sig aldrig den äkta julkänslan tyvärr. Men maten var fantastiskt lyckad och efterfesten likaså.

På juldagen var vädret helt underbart och alla semsterfirare som hittat hit till Cintsa tillbringade dagen på stranden. Från vad jag har upplevt så är inte julen så stor sak här - det är inte som hemma när man bygger upp det hela under flera veckor och det sedan kulminerar på julafton. De som jag har mött gjorde mest vanliga saker, även om de flesta förstås gjorde det tillsammans med sina familjer.

Vi hade en underbar dag på stranden, då vi fångade fantastiskt fina fiskar till akvariet. Här behöver man minsann inte gå till en djuraffär och betala en massa pengar utan det är bara att plocka upp dem själv.

På kvällen jobbade jag igen, men det gick så där eftersom blixten slog ner i transformator-stationen och när vi fått besked att det skulle ta sex timmar att få tillbaka all ström, beslutade vi att stänga och vi gick istället och drack öl på en annan bar, som lyckligtvis fortfarande hade ström. Inte mig emot naturligtvis.

I övrigt ägnar jag mest min tid åt att jobba nu, eftersom det är just de här veckorna min hjälp behövs, när alla turister firar sommarsemester. Så det blir långa dagar och bara ledighet på måndagar, men fördelen är att jag har otroligt roligt även om jag är på jobbet eller inte. Ikväll är det poolparty (igen), så det får väl bli ett litet besök innan det är dags att gå hem. Man måste ju vara lite social också... ;-)

Så här vackert var det förresten igårkväll när jag gick hem över stranden.

Underbara dagar

Kolla in fågelbona i ytterkanten på palmbladen

Ärligt talat, jag tror inte man kan ha det så mycket bättre än jag har det nu; jobbar på dagarna (eller kvällarn) och möter sedan upp med alla andra på stranden eller vid baren eller volleyboll-banan och umgås ett par timmar. Det är helt otroligt hur mycket vädret påverkar ens aktiviteter - det är så mycket lättare att hitta på saker här när det inte är kallt och blåsigt och mörkt.

Igår när vi spelade volleyboll efter jobbet var det en tjej som råkade trampa på en orm när hon skulle hämta bollen, men lyckligtvis var det en nattkobra som är lite mindre farlig och turligt nog fanns det motgift i närheten så hon är okej igen.

Men det finns verkligen ingen anledning att inte älska tillvaron här! Alla är så otroligt trevliga, vädret är underbart och det finns massor att göra. Det är inte första gången jag ställer mig frågan varför vi valt att bosätta oss i Sverige...!

I övrigt har jag hunnit med ytterligare en släng av en öroninfektion och spindelbettet har blivit förvärrats. Det visar sig att det finns en särskilt sorts bakterie som man får i strand-sand och jag var på stranden när såret var som mest infekterat. Så nu har såret blivit större och kliar som bara den. Återigen tackar jag mitt reseapotek som visade sig innehålla en anti-bakteriell salva som jag hoppas ska hjälpa.

Avslutar med en bild från utsikten på vårt safaritält.

Besök

Nu har jag haft besök i två dagar av tre kompisar ifrån Hogsback. Vi har haft hur kul som helst och lyckligtvis var vädret helt fantastiskt (det har annars regnat otroligt mycket på sistone. Härom natten kom det 80 mm regn på tre timmar; jag har aldrig varit med om ett sånt regnoväder!). Vi har bott i coola safaritält med riktiga sängar och havsutsikt, har hängt på stranden, spelat beachvolleyboll och ätit otroligt gott - en av de som kom var Stewart som tidigare drev en av Sydafrikas topp 100 restauranger. Igårkväll hade vi grillkväll och han lagade som vanligt specialmat till mig, bland annat potatissallad utan både majonnäs och grönsaker ;-)

I övrigt har jag slutat jobba på Michaela's och hjälper istället till på The Barefoot Café, som ligger precis under vår lägenhet. En superhärlig restaurang med glad atmosfär och många surfare. Normalt sett bor det 250 personer här i Cintsa, men nu börjar "Silly Season", dvs sommarsemestrarna när folk från hela landet vallfärdar hit och firar sommaren/julen, så nästa vecka kommer befolkningen ha ökat till drygt 3000 personer istället. Vad jag hör är det helt galet då och folk kommer stå i kö ända ut på gatan. Ska bli intressant...

Fördelen med att jobba på en av byns tre restauranger är att man lär känna otroligt mycket folk snabbt och dessutom har stenkoll på allt skvaller...vilket också betyder att man får passa sig för vad man gör och säger, för alla får reda på allt innan det knappt har hänt!


Trivs som fisken i vattnet och älskar sommarvädret och att inte behöva frysa!

Kort uppdatering

Vill börja med att förklara att min plötsliga internetfrånvaro beror på att jag inte har tillgång till internet där jag bor nu. Det är förfärligt hemskt när man är van vid att vara uppkopplad i princip hela tiden och det är väldigt tråkigt att inte kunna hålla samma kontakt med alla där hemma.

Jag bor i en lägenhet här i Cintsa med Steve och Simone och även om vi inte ses så mycket eftersom vi har helt olika tider, så har vi väldigt trevligt ihop.  Lägenheten är stor och fin och har en helt gigantisk balkong med inbyggd grill och utsikt över havet som ligger 2 minuters gångväg bort. Börjar dagarna med en promenad eller joggingtur längs med stranden och känner mig otroligt lyckligt lottad.

Varje gång jag ska använda internet (som dessutom kostar pengar), så går jag till Bucc's (backpacker-stället där jag bott de tidigare gångerna här). De senaste veckorna har det regnat så mycket att det har bildats en flod som normalt sett inte finns där (se bild). Jag bor alltså på vänster sida (norr om husen man ser där), och Bucc's ligger på andra sidan (där bilden är tagen ifrån). När man ska gå hem från Bucc's måste man alltså gå längs med floden på höger sida, bland buskar och snår och sedan gå över stranden och sedan korsa floden. Normalt sett är den inte så djup, men vissa kvällar har vi blivit blöta upp till midjan och fått bära väskorna över huvudet.

På dagarna är det ju ingen fara, men jag tycker det är superläskigt på kvällen när det är fullkomligt kolmörkt. Då ser man ju inte om man är nära att trampa på någon pytonorm (som det finns gott om här), eller gå in i en baboon-spindel eller om det är några hajar i floden (någon såg en minihaj där häromdagen). Ibland skrämmer vi upp varandra så att vi springer hela vägen och kommer hem helt svettiga.

Det har varit spännande att följa spindelbettets utveckling eftersom det ändrar utseende varje dag. Det svarta stora märke som det utvecklade sig till börjar försvinna och jag hoppas att resten är borta snart också.

Olyckligtvis åkte jag på en öroninflammation när det bara var 3 dagar kvar på det andra penicillinet, så nu är jag inne på en ny kur med annat märke. Återigen tackar jag mitt gigantiska reseapotek. Det var värt att släpa det extra kilot!

Julkänslan som ni där hemma pratar om har inte infunnit sig alls. Å ena sidan är det tråkigt, men å andra sidan är det väldigt skönt. Hade det varit det minsta jullikt här hade jag säkert varit jättebesviken över att missa allt. Men när man går runt i sommarkläder i 30 grader värme, så känns det bara fullkomligt malplacerat att se juldekorationer med snögubbar och renar med slädar.

Som sagt, är jag dålig på att höra av mig så vet ni varför. Dock så hoppas jag på att mailskörden inte minskar för det. Jag kommer svara förr eller senare!

Mer [ofrivilligt] äventyr...

Efter dag två som servitris är jag inte säker på att det där var rätt val (mer om detta en annan dag)...

Men hursomhelst, eftersom restaurangen håller på att renoveras just nu jobbar jag inte igen förrän på onsdag, vilket betyder att jag fick tre dagar ledigt och då passade på att åka och hälsa på i Hogsback igen. Stället som man bor på här har en taxiservice som hämtar upp folk i East London och Cintsa varje dag, så det är väldigt smidigt.

Hoppade in i bilen kl 12 tillsammans med tre andra, varav två visade sig vara svenskar (första svenskarna jag mött i Sydafrika sen jag kom hit!). När vi åkt i ungefär tre minuter genom East London lutar sig föraren ut genom fönstret och vinkar och ropar åt några polismän som står vid sin bil på andra sidan gatan, något jag trodde var ett tecken på att han kände dessa människor, men så var tydligen inte fallet...

10 sekunder senare har vi en polisbil med blåljus och sirener efter oss och blir tvingade att stanna mitt i en korsning. Föraren fick stiga ur och efter en liten stund kom en polisman, hoppade in i bilen och berättade att vår chaufför var berusad långt över den tillåtna gränen - han hade 0,83 promille i blodet! Polismannen börjar köra och vi får reda på att vi är på väg till arresten. Där stannar de utanför och för in en handfängslad Lawrence i arresten och där sitter vi fyra kvar i bilen som frågetecken.

Ringer mina kompisar som jobbar här i på backpackerstället, som blir totalchockade och säger att de kommer återkomma om en stund.

Under tiden frågade jag polismännen om jag fick lov att köra med mitt svenska körkort. Efter ungefär 15 minuter av "Yes, you can" till "Yes, if we give you a permission slip" till "No, you can absolutely not" om vartannat kom de fram till att det var okej (även utan något särskilt papper...Något skumt.). Vi ringde till backpackerstället och frågade om det var okej för dem och de var jättetacksamma. Alternativet hade varit att de skulle skickat ner någon annan, och då hade vi blivit åtminstone 4-5 timmar försenade och strandade på polishuset.

Helt plötsligt kom dock en annan polisman fram och sa att om jag satte mig och körde bilen skulle han arrestera mig också eftersom jag inte får lov att köra en bil som jag inte är ägare av (eh, va?!)! De andra polismännen började opponera sig och en vild diskussion på xhosa dem emellan följde. Vi tror att det hela handlade om att de ville ha pengar av oss för att vi skulle få ett ok. Efter mycket om och men fick vi tillåtelse att köra iväg. Men även om jag varit här flera gånger innan, så visste jag inte hur man kom ut ur East London på rätt håll.

Då var dessa schizofrena polismän plötsligt jättesnälla och körde före oss med blåljus i en kvart för att hjälpa oss ut ur stan! Det enda lite stressande var att de plötsligt ropade till mig: "Come, follow us!", så det blev till att kasta sig in i en bil som jag aldrig kört förut och för första gången sitta på fel sida och köra i vänstertrafik! Men det gick bra och var ganska roligt :-)

Så tre timmar senare kom vi äntligen fram och ägaren stod utanför och berömde och tackade och bad om ursäkt och tydligen får vi gratis boende allihop. Så något som hade kunnat gå vääääldigt fel fick tack och lov ett lyckligt slut (ja, för alla utom Lawrence då, som är kvar i arresten och nu dessutom är arbetslös..).