Några avslutande ord

Ja, så var tyvärr hela äventyret då över. Nu när jag sitter här i min lägenhet igen kan jag knappt förstå att allt faktiskt har hänt och att jag har varit borta i flera månader. Men även om allt på sätt och vis känns som vanligt nu när jag är hemma igen, så är känns det ändå annorlunda. Alla mina upplevelser har verkligen gett mig ett helt nytt perspektiv på tillvaron, vilket också var ett av mina mål med resan.

Det jag har fått vara med om under denna tiden har varit helt fantastiskt, allt på sitt sätt. Den första delen på barnhemmet i kåkstaden var hjärtskärande och hemsk i många avseenden, men samtidigt en så fin och fantastisk tid med många lyckoögonblick och omvälvande känslor. Framförallt var det väldigt annorlunda från allt jag någonsin tidigare gjort och upplevt. Bara att få leva i en kåkstad under så pass lång tid, och sätta sig in i hur människorna där har det, var en ögonöppnare i sig.

En av anledningarna till att jag gav mig iväg var ju att jag ville bidra med något och efter flera år med denna känsla känner jag nu äntligen att jag med egen kraft har fått hjälpa till på plats.

Här följer förresten två videoklipp med barnhemsbarnen som jag inte har kunnat ladda upp tidigare pga dålig uppkoppling (tyvärr något dålig upplösning, men bloggen accepterar inte större filer än så här tydligen). Sjunga och dansa i grupp gör de så fort de får en stund över och alla, oavsett ålder får vara med. När de håller på med det här lyser det i ögonen på alla och det känns som att de glömmer bort den hårda värld som de lever i.

Del två av resan, dvs när jag bodde och jobbade i Cintsa var på sätt och vis den bästa delen och jag blir alldeles varm i kroppen och glad bara av att tänka på den tiden; att få bo så lyxigt, precis vid stranden, och jobba med så fantastiska människor och ha så roligt under tiden, trots usel lön och mycket slit, känns nästan overkligt. Det är framförallt den här tiden jag längtar tillbaka till.

Sista delen av resan, med allt runtresande var otroligt spännande och intressant och jag fick uppleva och se så mycket fint som jag inte hade en aning om att Sydafrika hade att erbjuda. Därtill lärde jag känna så många trevliga människor. Däremot var det faktiskt lite jobbigt att flytta runt så mycket under så lång tid. För mig som dessutom har så svårt att hålla reda på alla mina pinaler var det extra ansträngande (och ja, jag var vansinnigt trött på att montera upp och ner spindeltältet hela tiden dessutom)...;) Så en månads äkta backpacking räckte för mig.

I mitt andra inlägg i september skrev jag och funderade över de fyra faserna som det sades att man skulle gå igenom (eufori, chock, acceptans, anpassning). Med facit i hand kan jag väl säga att jo, faserna i sig stämmer ganska bra. Däremot stämde ordningen inte alls in på min upplevelse: jag har nog aldrig känt mig så förvirrad och kultur-chockad som första dagen jag kom till East London, men efter ett par dagar hade jag anpassat mig, och accepterade därefter allt det nya och annorlunda. Efter ett par veckor i landet kändes allt väldigt bra och de sista två månaderna var jag faktiskt helt euforisk över tillvaron! Förutom spindelbettet kan jag faktiskt inte säga något som varit dåligt eller hade kunnat bli bättre.

Att säga upp mig från mitt jobb och åka på den här resan är det bästa beslut jag någonsin tagit och jag är så obeskrivligt glad över att jag har gjort det här och över allt jag har fått vara med om. Inte ens i min vildaste fantasi hade det kunnat bli så bra. Så slutet gott, allting gott.

Jag vill tacka alla som följt bloggen, som kommenterat och framförallt alla som skänkte pengar som gjorde att alla barnhemsbarnen nu går i skolan och att de har en betydligt bättre tillvaro. Jag önskar att jag hade kunnat skicka över dessa barns blickar och leenden, så att ni hade kunnat se hur uppskattat allt detta har varit.

Tack och adjö!

Bye bye South Africa

Sitter här och väntar på min taxi som ska ta mig till flygplatsen. Efter över fyra månader i Sydafrika är det till slut dags att åka hem. Jag ser inte fram emot den ca 50 grader stora temperaturskillnaden som jag kommer uppleva på ett dygn, men det ska bli väldigt roligt att träffa alla igen. Följande saker ser jag också fram emot med mitt hemkommande:

1) Att få tillgång till alla mina kläder igen! Jag är sååååå trött på mina fem ombyten vid det här laget.
2) Att inte behöva kolla efter spindlar i skorna och att inte behöva sova i tältet längre (ändock så har tanken slagit mig att det kanske är något jag skulle börja med hemma också. Det är ju SÅ tryggt!)
3) Att kunna äta min 90%iga choklad igen.

Så jodå, visst finns det roliga saker med att komma hem också...

Min vistelse här i Kapstaden slutade perfekt med vår lilla resa till den pyttelilla, pittoreska byn Greyton, som har ca 300 invånare och en massa fina små hus med fantastiska trädgårdar. Vi vandrade, spelade spel, badade i en flod i en ravin och hade bara allmänt trevligt. När vi kom tillbaka igår var det 40,5 grader här i Kapstaden!

När det är 40 grader varmt finns det bara ett ställe man kan befinna sig på.
Fantastisk pool och utsikt vid Sydafrikas äldsta hotell.

Sydafrikanska pepparkaksgubbar i badkläder!

Det kommer ett avslutande inlägg inom ett par dagar.

Språkförvirring, Cintsa re-union och helgresa

Språk och uttryck är verkligen ett av mina favoritämnen; det var ju inte för intet som vi startade ”Fredagsordet med Hanna” på jobbet, då kära, lingvistik-kunniga Hanna lärde oss ett nytt spännande uttryck på fikat varje vecka ;-) (onomatopoetiskt är fortfarande favoritlärdomen!), så nedan följer lite sydafrikanskt vetande i ämnet.

Efter mina fyra månader här i Sydafrika så har jag till mitt stora förtret lagt mig till med diverse sydafrikanskt slang. För att ge några exempel:

Det absolut vanligaste uttrycket här är att replikera ”Izzit?!” på i princip vilket påstående som helst. Detta låter ju förstås som ”Is it?!” på vanlig engelska, men har helt annan betydelse här. Izzit är nämligen ungefär det samma som ”Oh really?!”. Således kan det exempelvis låta enligt följande:

Person 1: ”I couldn't find my way there.”/ ”I lost my wallet!”/ ”I am so tired today.” osv.

Person 2 kan då replikera: ”Izzit?!” på vilken som av dessa.

Mina första veckor här tyckte jag det lät helt förskräckligt fel och dumt. Inte på något av påståendena ovan kan man ju svara det vanliga engelska”Is it?!”, men nu säger jag det tydligen själv hela tiden.

Fortsättningsvis är det också väldigt vanligt att hälsa på någon som man möter med frasen ”Howzit” som ju borde vara en förkortning på ”How is it?”, men det mest naturliga är inte att svara ”Fine thanks” utan snarare replikera med ett likadant ”Howzit”.

Sen är det de traditionella sydafrikanska uttrycken ”just now” och ”now now”. Inget av dem betyder att man ska göra något nu, utan det kan vara i princip närsomhelst. Det enda man vet är att ”now now” är lite snarare i framtiden är ”just now”.

Efter en lite väl långsam dag igår och viss oro om vad jag skulle hitta på mina sista dagar, börjar det nu lyckligtvis ta fart igen.

Igårkväll var vi på bio och såg en sån där värdelös film där man inte får veta hur det egentligen slutar (Ides of March). I förmiddags var jag i ute i stormen och tog min sista surflektion som var en helt annorlunda upplevelse från de andra gångerna, eftersom vi surfade här på västkusten (norr om Kapstaden) och det således bara var 10 grader i vattnet. Vi hade superbra våtdräkter på oss som verkligen fungerade, däremot kände jag efter 2 timmar inte mina fötter längre, vilket gjorde det hela något svårare. Men i vilket fall som helst var det väldigt kul och sorgligt att det inte kommer bli fler gånger - åtminstone inte på den här resan i alla fall.

Ikväll ska jag möta upp med två av mina Cintsa-vänner som jag jobbade med där. De bor här i Kapstaden egentligen, så jag räknar med att de känner till roliga ställen att gå till.

Imorgon kl 8 blir jag sedan hämtad av mina andra sydafrikanska vänner. Vi är ca 10 stycken som ska åka på en liten mini-weekend för att fira Hayley's födelsedag i en liten by som heter Greyton. Enligt utsago ska det vara väldigt fint där och mycket fritidsaktiviteter, så det ska bli roligt. Vi kommer tillbaka igen någon gång på söndag och sen är det ju bara måndag kvar. Oj oj oj. För att mentalt förbereda mig på hemkomsten läser jag, med fullkomlig förtvivlan, alla artiklar om snökanoner och extremkyla (innan jag går ut i hettan i min solklänning...). Vi får väl se om det hjälper.

Klättring på Taffelberget

Just nu är mina ben som spaghetti efter att ha blivit hämtad av en guide imorse kl 8 och därefter, via Kirstenbosch Botanical Garden, vandrat/klättrat uppför Taffelberget på baksidan. Det hela tog ungefär fyra och en halv timme och var roligt och fin utsikt förstås. Dock var det enligt min mening inte lika fint som vandringarna i Hogsback. Turligt nog var det molnigt och således svalare idag.

Utsikten från toppen på Taffelberget - 1020m högt. Längst till höger Signal hill, i mitten Lions Head, 669m
 som vi gick uppför häromdagen och till vänster ner från klippan ser man linan för kabinbanan. Ön där ute är för övrigt Robben Island.

Uppe på den märkligt platta toppen som påminner lite om
Alvaret på Öland.

När vi kom upp åt vi medhavd lunch och hade sedan planerat att ta linbanan ner. Vi ångrade oss dock och valde att gå den extremt branta vägen ner på framsidan av berget. Förvånande nog var detta faktiskt jobbigare än att gå uppåt. Så efter nära sju timmars vandring idag får det nog bli öl och pizza ikväll. Man måste ju jämna ut nyttigheten!

Nya rummet, med lyxiga detaljer såsom klädhängare och speglar...

Igår fick jag byta rum till ett så kallat tjej-rum (från att ha delat med tre andra, både killar och tjejer, delar jag nu med tre tjejer) här på stället. Det är verkligen ett smart koncept; till skillnad från mitt andra rum finns det massor av speglar, ett särskilt rum utanför badrummet där man kan sminka sig, skåp vid sängen, en massa gratis veckotidningar, flashiga (?) sänglampor och varje säng har sin egen safety box. Badrummet är också större, med mer plats för toalettartiklar och det ligger mer skyddat i mitten av området. Verkligen genomtänkt! Personligen gillar jag visserligen mer att dela med killar (det är så mycket enklare och mindre "fuss"), men det blir säkert bra.

Kirstenbosch Botanical Garden

Idag har jag utforskat Kirstenbosch Botanical Garden som är utsedd till världens sjunde finaste trädgård, och ja, det var verkligen jättevackert, speciellt med bergen i bakgrunden.

Var också på guidad tur på orterna på baksidan av Taffelberget för omväxlings skull.

Har inte så mycket nytt att komma med i övrigt, så här kommer lite blandade, generella bilder istället.

Varning för robotar (ordet för "trafikljus" i Sydafrika...)

Fantastiskt innovativ förpackningsdesign!

Utsikten från nuvarande boendets terass.

Fyndigt värre - Côtes du Rhône
eller Goats do Roam?

Jag har utövat en del styrketräning
sedan jag kom hit...

Grillfest i kåkstaden

Äntligen lite mer äkta Sydafrika igen tack vare mina nya sydafrikanska vänner (som skjutsar mig hit och dit och planerar in en massa roliga saker hela tiden).

Igår var jag med på en stor födelsedagsfest för Neil (inga turister så långt ögat kunde nå) och sedan var vi ute på ställen dit bara lokalbefolkningen går. Hade hur trevligt som helst och hade en massa trevliga konversationer. Och nu har jag just kommit hem ifrån en annan fantastisk lokal upplevelse.

Blev hämtad kl 11 och så åkte vi till ett ställe som heter Mzoli's och ligger i Guguletu som är en kåkstad i utkanten av Kapstaden. På söndagarna har de en speciell braai (barbeque) där. Det var helt fullproppat med folk, så när vi kom dit fick vi ställa oss i kö (stod i kö i 1,5 timme i 37 graders värme. Folk var så svettiga att det såg ut som att alla hade badat) till ett slakteri, där vi sedan fick välja bland en massa olika kött och marinader. Detta fick vi sedan på en stor bricka, som vi tog med in på innergården och gav över till grillmästaren.

Sorrel, Krystle, Sherry och Hayley.

25 minuter senare kunde vi hämta köttet och även pap (en sorts sydafrikansk majsblandning, som både till utseendet och smaken påminner om potatismos) samt bröd. I äkta kåkstads-braai-anda åt vi, precis som alla andra, köttet direkt från brickan och utan bestick, men det var helt underbart gott. Och all denna mat (som vi inte ens klarade av att äta upp) fick vi för 30 kr per person.

Söndagarna i Guguletu tillbringas ute på gatan med familjen,
vänner och bekanta (och diverse öl...).

I en anliggande lokal var det ungefär 200 personer som åt, drack öl och dansade till sydafrikansk musik. Det var ett otroligt svängande och glatt party med härlig festivalstämning och det var helt märkligt att tänka sig att det var söndag, mitt på dagen - det påminde mer om en lördagskväll. Ute på gatan var det packat med folk och små stånd där man kunde handla diverse saker. Efter fem roliga timmar åkte vi hem till Krystle och svalkade av oss i hennes pool.

De senaste två dagarna har jag i övrigt utforskat Kapstaden till fots. Har bland annat hittat ett nytt favoritställe – Company's Garden som är en otroligt vacker park mitt i stan. Tydligen anlades den som en krydd- och grönsaksträdgård på 1600-talet för att alla skepp som passerade Godahoppsudden skulle få färska råvaror.

Var också en stund på stranden igår eftersom det är så himla hett. När vi åkte hem bestämde sig taxichauffören för att uträtta några ärenden på vägen, så vi fick snällt sitta och vänta i bilen, medan han var av och inhandlade diverse grejor. Tid är verkligen inget som bekommer sydafrikaner. Här hos mig har dock nedräkningen börjat - bara sju ynka dagar kvar...

Lion's Head

Hade en underbar dag igår på Clifton Beach 4. För en gångs skull stämde väderleksrapporten, så det var 32 grader i luften och vattentemperaturen på 15 grader var således inte alls tokig. Träffade två väldigt trevliga sydafrikanska tjejer som jag nu ska på fest till ikväll. Mycket roligare att hänga med lokalbefolkningen än turisterna!

Taffelberget (Table Mountain) med den så kallade "bordsduken".

Skyndade sedan hem för att hinna med joggingturen som inte blev av på morgonen och herregud vad hett det var. Hann knappt hem i tid för att duscha och sedan möta de andra för att gå upp för 669 m höga Lion's Head (som ligger mellan Taffelberget och Signal Hill) för att beskåda solnedgången. Jag hade dock missförstått det hela och det var betydligt jobbigare en den "promenad" jag hade förväntat mig, så min joggingtur precis innan, kändes som en ganska dålig idé.

Välj väg: Den rekommenderade
eller den på egen risk. Vi gick inte åt höger
kan jag ju säga...

Men den timslånga vandringen/klättringen uppför var väldigt rolig och utsikten där uppifrån var  fantastisk, så jag kan knappt bärga mig tills det är dags för Taffelberget.

Camp's Bay och Camp's Bay beach

Utflykt på Kaphalvön

Vilken dag!

Blev upphämtad kl 8 av bussen som jag har biljett för för mitt backpackande. Jag och Chiara, en jättetrevlig italiensk tjej som jag träffade på bussen mellan Wilderness och Stellenbosch (som för övrigt blivit av med sitt enda par skor och därför hade lånat ett par som var ca 3 cm för stora och således har snubblat runt så mycket idag att jag har träningsvärk i magen av allt skrattande för att det sett så roligt ut), hade bestämt oss för att prova på deras heldagsutflykt på Kaphalvön som vi hade hört mycket bra om.

Förutom fantastiska vyer fick vi också cykla genom Cape Point National Park (på väg ner mot Godahoppsudden), se pingvinerna i Simon's Town, promenera upp till fyren på Cape Point och sedan gå ca 30 min till själva Godahoppsudden. Eftersom turen var guidad av en riktigt bra guide fick jag också veta en massa intressanta saker. Bland annat pekade han ut på flera ställen längs med de slingrande bergsvägarna där det stod så kallade "shark spotters" som håller utkik uppifrån hög höjd om det är hajar i vattnet. Idag var det dock väldigt säkert och en grön flagga med en haj var hissad.

Utsikten längs med cykelturen på väg ner till Cape Point.

Vid Godahoppsudden!

På vägen hem stannade vi för att se delfinerna och sälarna och lyckligtvis var det massvis och alldeles nära stranden också. Till på köpet kom det också ett tjugotal babianer, som var helt galna och inte alls rädda av sig (tydligen ganska farliga dock). De satt på folks bilar, försökte sträcka in händerna genom fönstrena för att komma åt mat och en stackars man hade inte låst sin bil medan han gått av för att fotografera delfinerna, så en babian öppnade dörren, hoppade in i baksätet och satt i lugn och ro och åt mannens matsäck (och förstörde interiören på bilen...)!

Vi var tolv stycken på utflykten och det var folk från Australien, Indien, Hawaii, Turkiet, Sydkorea, Tyskland osv. Var inte tillbaka förrän 18.30 idag, och hade sedan middagsplaner med ett gäng kl 19.00. När jag kom hem insåg jag att jag inte hade något som helst minne av att jag låst mitt rum imorse, och inte heller vart jag isåfall lagt nyckeln i efterhand. Tillbringade ungefär 20 minuter med att leta igenom väskan och alla mina fickor 100 gånger, liksom att ringa bussbolaget, allt dock utan framgång. Efter att ha erkänt för receptionen frågade jag i förbifarten om inte någon hade lämnat in nyckeln och då visade det sig att den hängde där på kroken! Jag hade tydligen gått härifrån imorse och lämnat nyckeln i låset!

Men till mitt försvar har det ju varit väldigt lite sånt på sistone, så kanske att jag börjar bättra mig...?!

Imorgon blir det vilodag/pengasparande-dag, dvs stranden. Även dessa måste ju utvärderas för att få en korrekt Kapstaden-upplevelse. Enligt väderprognosen blir det 31 grader och sol, så då kanske till och med det 15-gradiga vattnet kan bli tilltalande.

Robben Island

Dagens aktivitet var ett besök på fängelseön Robben Island. Naturligtvis otroligt spännande, inte minst eftersom guiden var en fd fånge som satt fängslad på ön i 7 år för "terrorism". Hans berättelser från tiden i fängelset och hur de blev behandlade och levde där var verkligen förskräckliga.


Allt som allt, med båtresor, tog hela turen över tre timmar. För att vara lite kritisk var det väl kanske 45 min av dessa som var intressanta (dvs själva fängelsebesöket), resten var...inget speciellt skulle jag vilja säga. Ur turistmålsperpektiv får det bli 1-0 till Alcatraz.

V&A Waterfront

Spenderade resten av dagen med att flanera i V&A Waterfront, som till skillnad från min åsikt häromdagen ju faktiskt är väldigt trevligt. Det känns lite tråkigt dock att vara vanlig turist nu. Det var så himla roligt att bo och leva med och som alla sydafrikaner och ha vanliga rutiner här i landet. Svårt att förklara, men det har fått konsekvensen att jag nu mest är irriterad på alla turister (och så tycker jag det är så synd att de flesta av dem bara ser just Kapstaden och missar den helt andra fantastiska sidan av landet). Det var mycket mer intressant när det inte fanns en skandinav i sikte på flera månader.

Jag kan också konstatera att klockan (fortfarande utan bakstycke) nu helt har slutat att fungera trots det nya batteriet som monterades in igår. Det var första gången som jag betalat för att få något förstört. Tur i alla fall att det var en "fulklocka" jag hade med mig.

Efter en alldeles för sen kväll igår (det blir fyra av fem getingar till nattlivet på Long Street! Och detta baserat på en tisdagkväll - fantastiskt!) blir det sängen nu, trots att klockan bara är 20.30. Måste ju orka med min fulldagsutflykt imorgon också. Det är jobbigt att vara turist ;-).

Dag 1 i Kapstaden

Började dagen med en joggingtur imorse nere vid V&A Waterfront och strandpromenaden (gick lite knaggligt eftersom jag fick stanna och läsa kartan hela tiden). Därefter var det dags för Hop-on-Hop-off bussen, som jag tycker är ett alldeles utmärkt sätt att få koll på ett nytt ställe eftersom man får guidning och lite bättre uppfattning om vart allt ligger, hur det hänger ihop och naturligtvis får man också en massa nyttig information. Jag och Tom var de enda som var under 70 år och inte hade fiskehatt på oss. Fast eftersom vissa redan har konstateterat att min mentala ålder är ungefär 65 så passade det mig alldeles utmärkt.

Gick av i fashionabla Camps Bay och åt lunch (enligt utsago har både Brangelina, Leonardo di Caprio m fl hus här, men antingen höll de sig undan just idag, eller så missade jag alla eftersom mina glasögon är kvar i Sverige...) innan vi fortsatte vidare. Kan konstatera följande:



Nej, horisonten är inte sned, det är jag som håller på att
blåsa omkull...

1) Herregud vilken temperaturskillnad det är i vattnet på denna sidan! Det var ungefär 16 grader, således var det en massa folk på stranden, men ingen som badade, trots att det var underbart fint. Detta är att jämföra med de 25° som jag surfade i i Coffee Bay.

2) Japp, det stämmer att det är extremt blåsigt här i Kapstaden (fick värsta Skåne-flashbacks, hu!).

Dagens mål var att inhandla en billig, men fin och praktisk handväska eftersom min nuvarande (plastpåse från mataffären), gått sönder. Jag kom hem med en grön sjal ifrån Indien, så det hela gick så där.

Skulle också byta batteri i min klocka som stannat. Blev helt chockad över hur billigt det var: batteri och själva bytet för 5 SEK! När jag 20 minuter senare fick tillbaka klockan utan att de lyckats få på bakstycket igen kändes det lite mindre som ett kap dock.

Känner mig inte direkt hemma här än, men det känns ändå ganska trevligt och vädret har varit fint. Ikväll blir det drinkar på Long Street som är huvudgatan här i stan.

Äntligen en kille som lyssnar utan att komma med
lösningar (vid närmare eftertanke ser han dock lite uttråkad ut...)!

Dagens ögonbrynshöjare: när jag gick förbi Hästens sängaffär.

Dagens märkligaste: att inte ens jag, som är känd för att alltid gå hysteriskt fort, hinner över gatan när det är grön gubbe. Note to self: det finns bättre ställen att bli gammal eller invalidiserad på.

Roadtrip

Idag blev det ändrade planer. Valde att hoppa på erbjudandet från den schweiziska ingenjören som jag lärde känna igår i Stellenbosch och följde med honom i hans hyrda bil istället för att vänta två hela dagar till i Stellenbosch på bussen (vädret var dessutom dåligt). Lyxigt att åka finbil istället för att kuska runt på bussen! Dessutom väldigt praktiskt eftersom han bott och jobbat i Sydafrika för fem år sedan och därför vet en massa, inte minst om Kapstaden.

...men jodå, stranden i Somerset West var fin förstås.

Så vid 10 imorse lämnade vi Stellenbosch och åkte ner till Somerset West som jag hade hört en massa fint om innan. Jag kan i nuläget konstatera att varenda gång jag har hört bra saker om ett ställe (inkluderar även nuvarande boendet...) så har jag själv bara blivit besviken - så även här. Så nu vill jag inte höra mer positivt utan isåfall hellre uppleva det själv först!

På väg upp från Chapman's Peak på Kaphalvön
till Kapstaden (Atlanten till höger).

Därefter fortsatte vi kustvägen till Kapstaden vilket också var mycket trevligare än att åka motorvägen som bussen hade kört. Vi gjorde en massa stopp här och där och åt lunch i Simon's Town (där där pingvinerna är, men dessa ville jag spara till en annan dag) innan vi valde att korsa Kaphalvön över bergskejdan. Högst där uppe såg vi både Indiska Oceanen och Atlanten och utsikten på vägen tillbaka upp mot Kapstaden var fantastisk.

Utsikten över Kapstaden från Signal Hill, med början på
Taffelberget till höger
(notera den lilla regnbågen i mitten!).

Vi var inte framme förrän vid halv sex-tiden (snabba motorvägen hade tagit ca en timme från Stellenbosch) och efter att vi checkat in på våra respektive boenden (och jag hunnit med en vända ner till välkända V&A Waterfront - också något överskattat enligt min mening...) tog vi bilen igen och åkte upp till Signal Hill, som är en fin utsiktspunkt på ca 350 m höjd. Vi och alla andra skulle kolla på solnedgången, men det gick så där, eftersom solen försvann bakom moln istället för att gå ner vid horisonten.

"Solnedgång" från Signal Hill.

Jag måste ändå erkänna att jag är lite besviken. Ja, jag vet att det alltid tar mig ett tag att vänja mig vid nya saker/ställen, men...jag saknar verkligen Wild Coast! Det är så fantastiskt där borta.

Dessutom är jag faktiskt lite deprimerad över vädret (jag vet att det är helt fel att beklaga sig för januari-svenskar, men jag måste!); det märks verkligen att vi är mycket längre söderut nu - jag har frusit flera gånger för första gången på 3,5 månad och folk har faktiskt långärmat på sig här! Ikväll när vi körde hem var det "bara" 21 grader och det kändes mer som svensk sommar. Jag har verkligen ÄLSKAT att aldrig behöva frysa och inte ha kalla händer. Även när vi suttit ute på balkongen i Cintsa vid kl tre på natten har det varit ljuvligt ute. Det har helt seriöst inte gått en enda dag utan att jag tänkt på hur fantastiskt just det har varit (jag är uppenbarligen seriöst skadad efter att vara uppväxt i ett land där jag fryser konstant från oktober till april...Jag verkligen hatar att frysa!). Att veta att det kommer vara hundra gånger värre när jag kommer hem till Sverige får mig ju absolut inte att längta hem mer heller...

Men men, från och med nu borde jag väl mest bara kunna bli positivt överraskad över staden. Och utbudet här är ju enormt, så det ska naturligtvis bli väldigt spännande.

Stellenbosch & Franschhoek

Ankom hit till Stellenbosch igår och fick kippa lite efter andan på grund av den vidunderliga utsikten när vi kom över bergsryggen vid tiden för solnedgången och såg milslångt bort över hela kusten med och den stora bergskedjan, inlindad i fluffiga moln på högersidan. Jag har inte vetat att det var så bergigt här i området (sydkusten) tidigare, och jag förstår verkligen varför sträckan på väg hit kallas för "Garden Route" nu - grön, tät och fin natur, så långt ifrån Gran Canaria man kan komma. Jag fick verkligen en positiv känsla av området från första sekund.


Idag var det dags för vinprovningstur som innefattade Stellenbosch och grannbyn Franschhoek som också är känt för sin gastronomiska upplevelse. Det var en väldigt trevlig och bra tur och efter att ha besökt fyra vingårdar känns det helt rätt att bo på "Stumble Inn"...

Lite bilder från dagen:

 

Stellenbosch universitet.

När vi kom tillbaka på eftermiddagen gick jag och en fransk tjej och en tysk kille som också var med på turen, på promenad genom Stellenbosch, som är Sydafrikast näst äldsta stad efter Kapstaden och också en av de största studentstäderna med drygt 25 000 studenter. Vi gick bland annat genom universitetets campus (otroligt fint!) och till botaniska trädgården.

Allt här i Stellenbosch är väldigt rent, prydligt och fint - massor med vackra och välskötta planteringar och blommor överallt och i princip enbart vita hus i kolonial stil. Gatorna är kantade med små fina restauranger och caféer. På något sätt påminner det lite om Lund faktiskt. Framförallt känns det som man är i ett helt annat land än vad jag var i de första tre månaderna...

Det jag också har noterat på resan hit är vilken stor skillnad det är från Eastern Cape. Jag hade ju redan hört att Östra Kapprovinsen är den fattigaste, men att det skulle vara så synligt och så tydligt hade jag inte föreställt mig. Till exempel ser man i princip inte alls några liftare (är ju van numera vid grupper av folk som står längs med vägarna med små skyltar), eller folk som springer längs med eller över vägarna, och helt uteslutet är det att se en man komma dragande med en skottkärra med kvistar längs med vägen. Det är också betydligt färre som står på flaket och åker. Bara alla fina bilar indikerar också att det är väldigt stor skillnad, liksom kvaliteten på vägarna. Dessutom såg jag inte en enda kåkstad eller fula hus längs med vägen under gårdagens 7 timmars tur, till skillnad från runt East London där det är ett township var femte minut i princip.

Blir kvar här någon dag till eftersom bussen inte går imorgon igen, men det lär ju knappast gå någon nöd på mig här. Kan behöva vila upp mig lite också och fylla på vattendepåerna efter dagen...

Wilderness

Igår förmiddags kom jag hit till Wilderness och ett ställe som heter Wild farm, som alla har pratat om är så himla häftigt och annorlunda, och jag kan inte göra annat än att hålla med. Det ligger några kilometer utanför byn Wilderness, men uppe på ett berg med fantastisk utsikt över byn, havet och den vackra naturen.



Det syns lite dåligt, men ute till höger är havet.



Trädgårdslandet med den underbara utsikten i bakgrunden.

Wild farm ligger avsides och har en massa mysiga små stugor, ett stort trädgårdsland där man får gå och plocka vilka grönsaker man vill och laga mat av, och de har också byggt en dusch där man samtidigt som man blir ren kan njuta av utsikten. Ett mer avkopplande ställe än det här får man nog leta efter.

Det finns väldigt mycket aktiviteter att göra här i området; många fina vandringar, mountainbike-spår och kanoting kombinerat med vandring och besök till vattenfall, varav det sistnämnda jag hade tänkt göra idag eftersom jag bestämde mig för att stanna två nätter här. Idag när jag vaknade visade det sig dock att det ösregnar och är så dimmigt att jag knappt hittade till huset där frukosten serverades. Tråkigt, men samtidigt välbehövt. Det har varit så hett och torrt i området jag passerat den senaste veckan att det har varit restriktioner på allt vattenanvändande. Just här står det exempelvis lappar om att ingen får duscha mer än tre minuter.

Hursomhelst är det ju ingen bra dag alls för att göra någon aktivitet överhuvudtaget. Därför har jag ändrat mig och kommer istället åka buss i sex timmar idag (perfekt resedag) till Stellenbosch som blir mitt sista stopp innan Kapstaden.

Lyckligtvis hyrde jag cykel igår och cyklade ner till den fina och mindre turistiga byn (det tog 10 min ner och 45 minuter tillbaka upp, puh!) och gjorde också ett besök på stranden som är den finaste jag sett sedan Cintsa; milslång med blågrönt vatten, fin vit sand och väldigt lite folk.

Avslutade kvällen med middag på verandan med en gudomlig utsikt, innan det var dags att gå och lägga sig i ett rum som nästan var så djurspäckat som huset hos familjen. När jag väl hade tagit mig upp i sängen och in i spindeltältet var jag så skärrad av alla djur- och insekts sammanstötningar (bland annat en massa konstiga gigantiska flygande saker, flera förfärliga spindlar, en 3 cm stor skalbagge och en groda som kom hoppande över golvet) att jag var kallsvettig och hade allt annat än vilopuls. Nä, på så sätt är det lantliga livet nog inte för mig trots allt...