tisdag 14 februari 2012

Några avslutande ord

Ja, så var tyvärr hela äventyret då över. Nu när jag sitter här i min lägenhet igen kan jag knappt förstå att allt faktiskt har hänt och att jag har varit borta i flera månader. Men även om allt på sätt och vis känns som vanligt nu när jag är hemma igen, så är känns det ändå annorlunda. Alla mina upplevelser har verkligen gett mig ett helt nytt perspektiv på tillvaron, vilket också var ett av mina mål med resan.

Det jag har fått vara med om under denna tiden har varit helt fantastiskt, allt på sitt sätt. Den första delen på barnhemmet i kåkstaden var hjärtskärande och hemsk i många avseenden, men samtidigt en så fin och fantastisk tid med många lyckoögonblick och omvälvande känslor. Framförallt var det väldigt annorlunda från allt jag någonsin tidigare gjort och upplevt. Bara att få leva i en kåkstad under så pass lång tid, och sätta sig in i hur människorna där har det, var en ögonöppnare i sig.

En av anledningarna till att jag gav mig iväg var ju att jag ville bidra med något och efter flera år med denna känsla känner jag nu äntligen att jag med egen kraft har fått hjälpa till på plats.

Här följer förresten två videoklipp med barnhemsbarnen som jag inte har kunnat ladda upp tidigare pga dålig uppkoppling (tyvärr något dålig upplösning, men bloggen accepterar inte större filer än så här tydligen). Sjunga och dansa i grupp gör de så fort de får en stund över och alla, oavsett ålder får vara med. När de håller på med det här lyser det i ögonen på alla och det känns som att de glömmer bort den hårda värld som de lever i.




Del två av resan, dvs när jag bodde och jobbade i Cintsa var på sätt och vis den bästa delen och jag blir alldeles varm i kroppen och glad bara av att tänka på den tiden; att få bo så lyxigt, precis vid stranden, och jobba med så fantastiska människor och ha så roligt under tiden, trots usel lön och mycket slit, känns nästan overkligt. Det är framförallt den här tiden jag längtar tillbaka till.

Sista delen av resan, med allt runtresande var otroligt spännande och intressant och jag fick uppleva och se så mycket fint som jag inte hade en aning om att Sydafrika hade att erbjuda. Därtill lärde jag känna så många trevliga människor. Däremot var det faktiskt lite jobbigt att flytta runt så mycket under så lång tid. För mig som dessutom har så svårt att hålla reda på alla mina pinaler var det extra ansträngande (och ja, jag var vansinnigt trött på att montera upp och ner spindeltältet hela tiden dessutom)...;) Så en månads äkta backpacking räckte för mig.

I mitt andra inlägg i september skrev jag och funderade över de fyra faserna som det sades att man skulle gå igenom (eufori, chock, acceptans, anpassning). Med facit i hand kan jag väl säga att jo, faserna i sig stämmer ganska bra. Däremot stämde ordningen inte alls in på min upplevelse: jag har nog aldrig känt mig så förvirrad och kultur-chockad som första dagen jag kom till East London, men efter ett par dagar hade jag anpassat mig, och accepterade därefter allt det nya och annorlunda. Efter ett par veckor i landet kändes allt väldigt bra och de sista två månaderna var jag faktiskt helt euforisk över tillvaron! Förutom spindelbettet kan jag faktiskt inte säga något som varit dåligt eller hade kunnat bli bättre.

Att säga upp mig från mitt jobb och åka på den här resan är det bästa beslut jag någonsin tagit och jag är så obeskrivligt glad över att jag har gjort det här och över allt jag har fått vara med om. Inte ens i min vildaste fantasi hade det kunnat bli så bra. Så slutet gott, allting gott.

Jag vill tacka alla som följt bloggen, som kommenterat och framförallt alla som skänkte pengar som gjorde att alla barnhemsbarnen nu går i skolan och att de har en betydligt bättre tillvaro. Jag önskar att jag hade kunnat skicka över dessa barns blickar och leenden, så att ni hade kunnat se hur uppskattat allt detta har varit.

Tack och adjö!

måndag 6 februari 2012

Bye bye South Africa

Sitter här och väntar på min taxi som ska ta mig till flygplatsen. Efter över fyra månader i Sydafrika är det till slut dags att åka hem. Jag ser inte fram emot den ca 50 grader stora temperaturskillnaden som jag kommer uppleva på ett dygn, men det ska bli väldigt roligt att träffa alla igen. Följande saker ser jag också fram emot med mitt hemkommande:

1) Att få tillgång till alla mina kläder igen! Jag är sååååå trött på mina fem ombyten vid det här laget.
2) Att inte behöva kolla efter spindlar i skorna och att inte behöva sova i tältet längre (ändock så har tanken slagit mig att det kanske är något jag skulle börja med hemma också. Det är ju SÅ tryggt!)
3) Att kunna äta min 90%iga choklad igen.

Så jodå, visst finns det roliga saker med att komma hem också...

Min vistelse här i Kapstaden slutade perfekt med vår lilla resa till den pyttelilla, pittoreska byn Greyton, som har ca 300 invånare och en massa fina små hus med fantastiska trädgårdar. Vi vandrade, spelade spel, badade i en flod i en ravin och hade bara allmänt trevligt. När vi kom tillbaka igår var det 40,5 grader här i Kapstaden!



När det är 40 grader varmt finns det bara ett ställe man kan befinna sig på.
Fantastisk pool och utsikt vid Sydafrikas äldsta hotell.
Sydafrikanska pepparkaksgubbar i badkläder!

Det kommer ett avslutande inlägg inom ett par dagar.

fredag 3 februari 2012

Språkförvirring, Cintsa re-union och helgresa

Språk och uttryck är verkligen ett av mina favoritämnen; det var ju inte för intet som vi startade ”Fredagsordet med Hanna” på jobbet, då kära, lingvistik-kunniga Hanna lärde oss ett nytt spännande uttryck på fikat varje vecka ;-) (onomatopoetiskt är fortfarande favoritlärdomen!), så nedan följer lite sydafrikanskt vetande i ämnet.

Efter mina fyra månader här i Sydafrika så har jag till mitt stora förtret lagt mig till med diverse sydafrikanskt slang. För att ge några exempel:
Det absolut vanligaste uttrycket här är att replikera ”Izzit?!” på i princip vilket påstående som helst. Detta låter ju förstås som ”Is it?!” på vanlig engelska, men har helt annan betydelse här. Izzit är nämligen ungefär det samma som ”Oh really?!”. Således kan det exempelvis låta enligt följande:

Person 1: ”I couldn't find my way there.”/ ”I lost my wallet!”/ ”I am so tired today.” osv.
Person 2 kan då replikera: ”Izzit?!” på vilken som av dessa.

Mina första veckor här tyckte jag det lät helt förskräckligt fel och dumt. Inte på något av påståendena ovan kan man ju svara det vanliga engelska”Is it?!”, men nu säger jag det tydligen själv hela tiden.

Fortsättningsvis är det också väldigt vanligt att hälsa på någon som man möter med frasen ”Howzit” som ju borde vara en förkortning på ”How is it?”, men det mest naturliga är inte att svara ”Fine thanks” utan snarare replikera med ett likadant ”Howzit”.

Sen är det de traditionella sydafrikanska uttrycken ”just now” och ”now now”. Inget av dem betyder att man ska göra något nu, utan det kan vara i princip närsomhelst. Det enda man vet är att ”now now” är lite snarare i framtiden är ”just now”.

Efter en lite väl långsam dag igår och viss oro om vad jag skulle hitta på mina sista dagar, börjar det nu lyckligtvis ta fart igen.

Igårkväll var vi på bio och såg en sån där värdelös film där man inte får veta hur det egentligen slutar (Ides of March). I förmiddags var jag i ute i stormen och tog min sista surflektion som var en helt annorlunda upplevelse från de andra gångerna, eftersom vi surfade här på västkusten (norr om Kapstaden) och det således bara var 10 grader i vattnet. Vi hade superbra våtdräkter på oss som verkligen fungerade, däremot kände jag efter 2 timmar inte mina fötter längre, vilket gjorde det hela något svårare. Men i vilket fall som helst var det väldigt kul och sorgligt att det inte kommer bli fler gånger - åtminstone inte på den här resan i alla fall.

Ikväll ska jag möta upp med två av mina Cintsa-vänner som jag jobbade med där. De bor här i Kapstaden egentligen, så jag räknar med att de känner till roliga ställen att gå till.

Imorgon kl 8 blir jag sedan hämtad av mina andra sydafrikanska vänner. Vi är ca 10 stycken som ska åka på en liten mini-weekend för att fira Hayley's födelsedag i en liten by som heter Greyton. Enligt utsago ska det vara väldigt fint där och mycket fritidsaktiviteter, så det ska bli roligt. Vi kommer tillbaka igen någon gång på söndag och sen är det ju bara måndag kvar. Oj oj oj. För att mentalt förbereda mig på hemkomsten läser jag, med fullkomlig förtvivlan, alla artiklar om snökanoner och extremkyla (innan jag går ut i hettan i min solklänning...). Vi får väl se om det hjälper.

onsdag 1 februari 2012

Klättring på Taffelberget

Just nu är mina ben som spaghetti efter att ha blivit hämtad av en guide imorse kl 8 och därefter, via Kirstenbosch Botanical Garden, vandrat/klättrat uppför Taffelberget på baksidan. Det hela tog ungefär fyra och en halv timme och var roligt och fin utsikt förstås. Dock var det enligt min mening inte lika fint som vandringarna i Hogsback. Turligt nog var det molnigt och således svalare idag.
Utsikten från toppen på Taffelberget - 1020m högt. Längst till höger Signal hill, i mitten Lions Head, 669m
 som vi gick uppför häromdagen och till vänster ner från klippan ser man linan för kabinbanan. Ön där ute är för övrigt Robben Island.
Uppe på den märkligt platta toppen som påminner lite om
Alvaret på Öland.
När vi kom upp åt vi medhavd lunch och hade sedan planerat att ta linbanan ner. Vi ångrade oss dock och valde att gå den extremt branta vägen ner på framsidan av berget. Förvånande nog var detta faktiskt jobbigare än att gå uppåt. Så efter nära sju timmars vandring idag får det nog bli öl och pizza ikväll. Man måste ju jämna ut nyttigheten!

Nya rummet, med lyxiga detaljer såsom klädhängare och speglar...
Igår fick jag byta rum till ett så kallat tjej-rum (från att ha delat med tre andra, både killar och tjejer, delar jag nu med tre tjejer) här på stället. Det är verkligen ett smart koncept; till skillnad från mitt andra rum finns det massor av speglar, ett särskilt rum utanför badrummet där man kan sminka sig, skåp vid sängen, en massa gratis veckotidningar, flashiga (?) sänglampor och varje säng har sin egen safety box. Badrummet är också större, med mer plats för toalettartiklar och det ligger mer skyddat i mitten av området. Verkligen genomtänkt! Personligen gillar jag visserligen mer att dela med killar (det är så mycket enklare och mindre "fuss"), men det blir säkert bra.

måndag 30 januari 2012

Kirstenbosch Botanical Garden



Idag har jag utforskat Kirstenbosch Botanical Garden som är utsedd till världens sjunde finaste trädgård, och ja, det var verkligen jättevackert, speciellt med bergen i bakgrunden.

Var också på guidad tur på orterna på baksidan av Taffelberget för omväxlings skull.

Har inte så mycket nytt att komma med i övrigt, så här kommer lite blandade, generella bilder istället.
Varning för robotar (ordet för "trafikljus" i Sydafrika...)

Fantastiskt innovativ förpackningsdesign!

Utsikten från nuvarande boendets terass.

Fyndigt värre - Côtes du Rhône
eller Goats do Roam?
Jag har utövat en del styrketräning
sedan jag kom hit...

söndag 29 januari 2012

Grillfest i kåkstaden

Äntligen lite mer äkta Sydafrika igen tack vare mina nya sydafrikanska vänner (som skjutsar mig hit och dit och planerar in en massa roliga saker hela tiden).

Igår var jag med på en stor födelsedagsfest för Neil (inga turister så långt ögat kunde nå) och sedan var vi ute på ställen dit bara lokalbefolkningen går. Hade hur trevligt som helst och hade en massa trevliga konversationer. Och nu har jag just kommit hem ifrån en annan fantastisk lokal upplevelse.

Blev hämtad kl 11 och så åkte vi till ett ställe som heter Mzoli's och ligger i Guguletu som är en kåkstad i utkanten av Kapstaden. På söndagarna har de en speciell braai (barbeque) där. Det var helt fullproppat med folk, så när vi kom dit fick vi ställa oss i kö (stod i kö i 1,5 timme i 37 graders värme. Folk var så svettiga att det såg ut som att alla hade badat) till ett slakteri, där vi sedan fick välja bland en massa olika kött och marinader. Detta fick vi sedan på en stor bricka, som vi tog med in på innergården och gav över till grillmästaren.

Sorrel, Krystle, Sherry och Hayley.
25 minuter senare kunde vi hämta köttet och även pap (en sorts sydafrikansk majsblandning, som både till utseendet och smaken påminner om potatismos) samt bröd. I äkta kåkstads-braai-anda åt vi, precis som alla andra, köttet direkt från brickan och utan bestick, men det var helt underbart gott. Och all denna mat (som vi inte ens klarade av att äta upp) fick vi för 30 kr per person.


Söndagarna i Guguletu tillbringas ute på gatan med familjen,
vänner och bekanta (och diverse öl...).


I en anliggande lokal var det ungefär 200 personer som åt, drack öl och dansade till sydafrikansk musik. Det var ett otroligt svängande och glatt party med härlig festivalstämning och det var helt märkligt att tänka sig att det var söndag, mitt på dagen - det påminde mer om en lördagskväll. Ute på gatan var det packat med folk och små stånd där man kunde handla diverse saker. Efter fem roliga timmar åkte vi hem till Krystle och svalkade av oss i hennes pool.


De senaste två dagarna har jag i övrigt utforskat Kapstaden till fots. Har bland annat hittat ett nytt favoritställe – Company's Garden som är en otroligt vacker park mitt i stan. Tydligen anlades den som en krydd- och grönsaksträdgård på 1600-talet för att alla skepp som passerade Godahoppsudden skulle få färska råvaror.

Var också en stund på stranden igår eftersom det är så himla hett. När vi åkte hem bestämde sig taxichauffören för att uträtta några ärenden på vägen, så vi fick snällt sitta och vänta i bilen, medan han var av och inhandlade diverse grejor. Tid är verkligen inget som bekommer sydafrikaner. Här hos mig har dock nedräkningen börjat - bara sju ynka dagar kvar...




lördag 28 januari 2012

Lion's Head

Hade en underbar dag igår på Clifton Beach 4. För en gångs skull stämde väderleksrapporten, så det var 32 grader i luften och vattentemperaturen på 15 grader var således inte alls tokig. Träffade två väldigt trevliga sydafrikanska tjejer som jag nu ska på fest till ikväll. Mycket roligare att hänga med lokalbefolkningen än turisterna!

Taffelberget (Table Mountain) med den så kallade "bordsduken".
Skyndade sedan hem för att hinna med joggingturen som inte blev av på morgonen och herregud vad hett det var. Hann knappt hem i tid för att duscha och sedan möta de andra för att gå upp för 669 m höga Lion's Head (som ligger mellan Taffelberget och Signal Hill) för att beskåda solnedgången. Jag hade dock missförstått det hela och det var betydligt jobbigare en den "promenad" jag hade förväntat mig, så min joggingtur precis innan, kändes som en ganska dålig idé.


Välj väg: Den rekommenderade
eller den på egen risk. Vi gick inte åt höger
kan jag ju säga...
Men den timslånga vandringen/klättringen uppför var väldigt rolig och utsikten där uppifrån var  fantastisk, så jag kan knappt bärga mig tills det är dags för Taffelberget.



Camp's Bay och Camp's Bay beach