Hogsback

Just nu befinner jag mig i Hogsback som ligger på 1200 m höjd ca 3 timmar från East London. Det är ett otroligt vackert naturområde där Tolkien hade ett sommarhus och det sägs att det är härifrån som han fick inspiration till Sagan om ringen-böckerna.

Har återigen träffat en massa roliga människor och kvällen igår slutade med att jag blev medbjuden på en Halloweenfest här i byn. Vid fyra imorse letade vi oss hem genom skogen i totalt kolmörker, förföljda av tre vilda hundar...

Idag gick vi på en femtimmars ganska utmanande vandringstur i ett fantastiskt landskap. Med oss hade vi ställets fyra hundar som tydligen älskar att få följa med. En av hundarna har bara tre ben men var otroligt duktig på att klättra och ta sig fram överallt ändå. När vi kom tillbaka badade vi i poolen och låg och njöt i solskenet.

En helt superb lördag med andra ord! Är SÅ glad att jag åkte till Sydafrika! :)

Utsikten utanför dörren till stugan.

Kanvah

Kanvah är 9 år och gravt utvecklingsstörd. Han kan inte prata, verkar inte förstå i princip någonting och lever helt i sin egen värld. Han kommer från en annan kåkstad ganska långt härifrån.

Sedan han var ca tre år har han bott hos Agnes eftersom hans pappa aldrig funnits med i bilden och hans mamma lyckades få ett jobb och därmed inte kunde ta hand om honom. Hans mamma betalade därför Agnes en liten summa pengar varje månad för att hon skulle ta hand om honom. En gång varje månad reste hon hela vägen hit för att besöka honom.

I somras lärde sig Kanvah helt plötsligt sjunga tre av sångerna som barnen ofta sjunger. Samtidigt hade hans mamma inte varit och besökt honom på två månader och Agnes blev därför orolig och ringde till henne. Det visade sig att hon var väldigt, väldigt sjuk och därför inte hade kunnat komma.

Agnes berättade för henne att Kanvah hade lärt sig sjunga och tog honom till telefonen. Han sjöng för sin mamma och hon grät av glädje. Dagen därpå dog hon.

Alla barnen på barnhemmet är otroligt gulliga mot Kanvah och hjälps åt att passa honom och se till att han inte gör något som är skadligt för sig själv eller andra.


I sedvanlig ordning har vi idag onsdag lämnat mat på kliniken i kåkstaden Duncan Village (även kallad Drunken Village eftersom som alkoholkonsumtionen där är enorm). Det är ganska intressant - i början tyckte jag att alla kåkstäder var likadana (skjul som skjul), men nu märker jag jättestor skillnad; Duncan Village är betydligt fattigare än den kåkstad där barnhemmet ligger. Har försökt posta lite videoklipp, men det är omöjligt med det långsamma internet som finns här, så det lägger jag upp när jag är tillbaka i Sverige istället.

Vi har även hämtat den vanliga veckodonationen från matvarukedjan Shop Rite, sorterat detta och gjort matpaket för nästa veckas utdelning, något som tog cirka tre timmar. Säckarna som vi får bönorna i är rått-ätna och det finns alla möjliga otäcka saker bland både riset och bönorna, men de fattiga som väntat på oss sedan förra veckan är otroligt tacksamma för vartenda litet riskorn.

Som vanligt har vi också ägnat kvällen åt att göra vårt eget skolmaterial. Eftersom det inte finns någonting, gör vi allt från grunden. En del pengar går åt att kopiera upp papper (vilket vi gör på köpcentret), så att barnen ska ha något att jobba med. Dessa papper används sedan i flera veckor och på tusen olika sätt - skriv bokstäverna, färglägg figurerna, måla på baksidan, klipp en figur av pappret osv. Inte riktigt samma slit-och-släng-mentalitet som hemma direkt...

Avslutar med en bild: de har inte samma föräldrar, men alla kallar samma person för mamma, och när man ser hur de är tillsammans skulle man inte kunna tro annat än att de är riktiga systrar och bröder.

Lego

Förutom att jag själv blev väldigt illa berörd av att barnen här är så otroligt understimulerade, så var det var många som reagerade på just på det inlägget. Problemet är ju att det inte finns några leksaker eller andra saker på daghemmet och just därför är framförallt lill-sidan en mer som en förvaringsplats av barn och inte en utvecklande daghemsplats som hemma.

Min kära familj har därför just donerat en stor låda med Lego (Duplo), som vi hade med oss till barnen idag. Vilken lycka!

Full koncentration.

Superstolta killar visar sitt torn.

Alla småbarnen var engagerade hur länge som helst och vi fick praktiskt taget slita det ur händerna på dem när vi skulle packa ner det för att ta hem det igen. Känns som en jättebra leksak också eftersom den inte är omtålig, alla barn kan leka med den oavsett ålder och den engagerar länge.

Innan vi åkte hem hann vi också med att göra lite fint (eller tja, finARE om inte annat) på skolgården. Tack vare lite målarfärg ser det ju lite gladare ut i alla fall.

Måndag igen

Hjälp vad fort tiden går!

Idag på storsidan ägnade vi en del av tiden åt att pyssla fåglar. Barnen älskar när vi kommer med våra kassar (vi kan ju inte lämna något i klassrummet eftersom det blir stulet då) och blir så himla glada över att få använda papper, kritor, saxar, klister och målarfärger. Även om det ofta blir väldigt kaotiskt under tiden vi gör saker (barnen slåss om kritorna och om att få ens uppmärksamhet), så känns det ändå bra eftersom man ser hur roligt de tycker det är att göra något riktigt.

Att få använda färgpennorna och kritorna är något av favoritsysselsättningarna.

Och så här stolta och glada var de när fåglarna var klara.

På lill-sidan repeterade vi som vanligt engelska ord. Det går inte jättemycket framåt, men skam den som ger sig. Och huvudsaken är ju att de tycker det är roligt och det är ett som är säkert i alla fall!


Angelic visar bilder på djur.

"Can you say 'bear'?"

Glömde min vattenflaska hemma idag och höll på att förgås av törst, speciellt eftersom det är så hett. På daghemmet finns ju som sagt inget vatten, utan alla barnen dricker från den här hinken. De tar muggen ovanpå, stoppar ner hela den och sina smutsiga händer i vattnet och tar upp ett glas och dricker. Sen gör nästa barn samma sak. Det är verkligen ett under att de inte är mer sjuka än vad de är, men de är väl vana.

Planen är att vi ska köpa en sån där vattenbehållare med en liten kran på längst ner, och nu tack vare en hel del finansiellt stöd hoppas jag att kommer ske inom väldigt snar framtid! :-)

Inkwenkwezi

Idag har varit en rolig och spännande dag. Jobbade fram till klockan ett och sedan åkte vi till Inkwenkwenzi som är en 100 kvadratKILOmeter stor safaripark här i närheten där de har "the big five", dvs där finns lejon, elefant, noshörning, leopard och buffalo. Det sägs att bästa sättet att se djuren är på häst, eftersom de djuren ofta blir ivägskrämda av safaribilarna. Sagt och gjort.

Att Freddie var på dåligt humör visste jag inte innan vi började,
därav den glada minen...

Således tillbringade jag (iklädd cykelhjälm, eftersom det inte fanns några vanliga hjälmar) tre timmar på hästen Freddie. Tyvärr så visade det sig att Freddie var på väldigt dåligt humör idag, med följden att efter en kvart, då Mark och guiden red åt ett håll, red jag och Freddie i rask takt åt ett helt annat håll. Guiden fick hoppa av sin häst och komma springande efter oss för att stoppa honom. Olyckligtvis, i all tumult, sprang guidens häst iväg och kom aldrig tillbaka, så guiden fick gå resten av turen...hrm. Något jag i och för sig var väldigt glad över, då jag behövde en hel del "assistans" under turens gång.

Inkwenkwezi är för övrigt xhosa och betyder "under stjärnorna" och Sydafrikas president Jacob Zumas dotter gifte sig här i april under rigorösa säkerhetsåtgärder.

Tyvärr såg vi långt ifrån alla de fem stora djuren (en massa annat spännande dock som geoparder och jättesköldpaddor) men området var fantastiskt vackert och vädret har varit underbart.

Dagens höjdpunkt var absolut när vi mötte elefanterna - såååå fina djur!

Elefanterna var tokiga i apelsiner.

I övrigt hade vi problem med hur vi skulle lösa hussituationen. Alla har varit på olika events idag, och här kan man inte lämna sitt hus obevakat. Det måste alltid vara någon hemma, eftersom risken annars är överhängande att huset kommer vara tomt på prylar när man kommer hem (trots lås och ibland även larm). Lyckligtvis kunde några av grannarna tänka sig att spendera halva dagen här.

Slutligen har det kommit en hel del förfrågningar från er angående att donera en slant till barnhemmet. Helt otroligt vad många som vill engagera sig - så glädjande! :-) Hursomhelst, projektet som jag är på har precis nyligen börjat arbeta med volontärer, så det finns idag inget smidigt sätt att föra över pengar dit. De lovade dock att de skulle börja titta på detta omgående, för naturligtvis skulle varenda extra krona göra en enorm skillnad. Fram tills dess får ni som är intresserade såklart gärna sätta in pengar på mitt konto och så lovar jag att ge vidare pengarna och redovisa vad de gått till (såvida ni inte själva har en idé om vad ni vill att pengarna ska gå till förstås). Hör isåfall av er så till annahakansson80@gmail.com får ni konto-detaljerna.

Tandborst-hysteri

Som den tandläkar-familj jag kommer ifrån, hade jag naturligtvis med mig tandborstar till alla barnhemsbarnen, samt ett par tuber tandkräm. Dessa delade jag ut idag inne i barnhemmet. Barnen blev som tokiga, sprang hoppande ut på gatan med sina inplastade tandborstar i högsta hugg och bytte färger med varandra. Resultatet blev att det inom någon minut trängde sig in ett tiotal fattiga personer i huset som hade passerat ute på gatan och förstått att det var tandborstutdelning.

De knäppte sina händer och bönade och bad om att få en tandborste "Please, I have three children. We are very poor, we do not have any toothbrushes". Jag ville inget hellre än att ge dem vars en, men tandborstarna var slut tyvärr. Det kändes hemskt när de med nedböjda huvuden gick därifrån.


Familjen berättade att de förra året såg till att få en massa hälsovårdsartiklar, typ tvål, tandborstar, tandkräm osv från olika företag och sedan gjorde ca 200 hygien-kit som de delade ut vid kliniken där vi också delar ut mat till de fattiga. Folk hade nästan börjat gråta av tacksamhet.

Och vi som står i affären hemma och väljer om vi ska ha pumptvål med honung eller aloe vera, och så blir folk så glada för ett pyttelitet hygienkit med de mest basala artiklar i.

Annars hjälpte vi till på ett event i en dålig stadsdel idag. Det ser hyfsat fint ut på ytan, men det försiggår tydligen värsta narkotikahandel där och riktigt otäcka saker händer, så det är väldigt få som vill bo där. Det ligger en massa nybyggda ettor och tvåor där och de familjer som tjänar under 3000 Rand per månad (2200 kr) får subventionerad hyra av staten för att bo just här, så på så sätt är det ett bra alternativ för många ändå.

Nu hade en annan välgörenhetsorganisation gjort en ansträngning för att göra området lite roligare för barnen som bor där, så man har målat en lång vägg med glada motiv på. Det vi gjorde idag var att barnen fick sätta sina handavtryck på väggen och sen fick de vars ett äpple, en läsk och ballongfigur. Redan en halvtimme innan vi började ringlade kön lång av förväntansfulla barn som vid dagens slut såg väldigt nöjda ut, så det känns som att det blev en lyckad dag.

"Carrots"

Den här killen kallas för Carrots och han är 12 år. När han var liten försökte hans pappa döda honom genom att hugga honom med en yxa i huvudet. Läkarna lyckades dock rädda honom och opererade in en metallplatta i huvudet. Sedan dess bor han hos Agnes på barnhemmet. Han är som tolvåringar mest, förutom att han ofta får svåra krampanfall.

Idag går han inte i skolan, för det har inte utretts om han behöver särskild skolgång eller inte, då detta kostar pengar. Planen och önskemålet är att man ska kunna ta reda på om han har några hjärnskador och sedan hitta en lämplig skola. Men detta är bara en av tusen mer eller mindre brådskande punkter på att-göra-listan, som liksom alla andra punkter är beroende av pengar...

Djurparksbesök

Sist vi tog barnen på utflykt tog vi bara barnhemsbarnen eftersom det blir alldeles för många att ta även daghemsbarnen. Därför hade vi planerat en utflykt för dem idag istället (visserligen är det ju några barnhemsbarn med där också). Så idag tog vi 47 stycken barn (varav 2 st utvecklingsstörda och 3 st under 2 år) i tre lass till Zoo här i East London. Ganska många att hålla reda på på 4 vuxna...!

Barnhemsbarnen får trots allt göra lite saker utanför kåkstaden då och då, men flera av daghemsbarnen kommer aldrig iväg någonstans. De flesta har inte sett andra djur än de vilda hundar, spindlar och ormar som finns uppe i kåkstaden, så de tyckte det hela var väldigt spännande. Och bara att få leka på den stora fina lekplatsen var rena rama himmelriket för barnen.

 

 

Vi hade frågat djurparken om vi kunde få ta in barnen gratis, men det fick vi inte. Däremot fick vi lov att bara betala 10 Rand (ca 8 kr) per barn. En summa som egentligen är alldels för mycket när det är så många barn det gäller. Vi hade därför sagt till föräldrarna att de som hade råd skulle skicka med barnen denna summa. Inte ett enda barn hade med sig pengar. Men häromdagen fick vi 200 Rand donerade från en affär i köpcentret, och vi lyckades skrapa ihop till resten också. Vi hade också ringt runt till flera restauranger, däribland McDonalds för att fråga om de kunde donera 47 st hamburgare. Efter nej från flera håll lyckades vi tack och lov få detta ifrån Steers som är en annan hamburgerkedja, och dricka fixade vi själva till alla barn. Att beskriva barnens blickar när de insåg att de skulle få varsin alldeles egen hamburgare, är omöjligt!

 

 

Återigen, det så härligt att se alla barnen få ha roligt i en helt annan miljö och uppleva något som de aldrig varit med om förut.

 

 

Här kommer lite bilder från dagen:

Det tog ungefär 3 sekunder från att vi gick in i djurparken tills barnen var uppe på klätterställningen. Lite annat än skolgården med sin enda gunga...

Ger han mig onda ögat eller flirtar? Hard to tell...

Hahaha, vilken makaber skylt - det såg jag först nu; geten har blivit adopterad av en cateringfirma. Hmm...

Hamburgerdags

Det är jobbigt att vara på Zoo. Niki somnade över bordet, men höll hela tiden ett ordentligt grepp om sin hamburgare.

Tvillingarna Kameron och Kameradin är oskiljaktiga och bor på barnhemmet med sin syster. De ger tummarna upp för lekplatsen. 

Det var inte bara barnen som var trötta när det var dags att åka hem...

I övrigt blev det aldrig någon surfning i helgen, pga vädret, men jag blev helt förälskad i Cintsa (stavas även Chintsa), som på vissa ställen är omnämnt som det bästa backpackerstället i hela Sydafrika. Kan inte vänta tills jag kan åka tillbaka dit igen, för det var så otroligt fint där och jag hade så himla kul, men det blir nog först om 2-3 veckor; de närmsta helgerna är det annat på gång och på lördag ska jag jobba.

Konstigt hur saker och ting ändrar sig; när jag kom tillbaka hit till Gonubie så kändes det helt plötsligt lite mysigt att vara tillbaka i mitt rum, trots att jag tidigare kanske varit lite "avigt" inställd till huset. Börjar känna mig lite stressad också över att tiden går så fort - det är så många fantastiska upplevelser varje dag som jag är så himla glad att jag får vara med om. Fast tack och lov är det ju många veckor kvar än.

Cintsa

Min väderplan föll verkligen helt, eftersom det ju trots allt var ganska hyfsat väder i lördags när jag jobbade, men nu, när jag väl är iväg, så är det blåsigt, ganska kallt och helt igenmulet.

Hursomhelst bor jag just nu på världens coolaste ställe (ja, förutom Palmen i Dubai då ;-)) - ett riktigt bra backpackerställe mitt ute i skogen, vid kusten i en pytteliten, men fin by som heter Cintsa och ligger ungefär 4 mil ifrån East London. Bor i en supermysig liten stuga och kan ligga i sängen och kolla ut över havet (bäst av allt var dock att det redan fanns en krok för att hänga upp nätet i!).

Kom hit igårkväll, hade en riktigt bra kväll i baren (ett glas hyfsat gott vin kostar 9 kr och en öl 12 kr...) med god mat och väldigt trevligt folk. Superskönt att vara lite ledig och leva i den sydafrikanska mentaliteten om att bara "slide through your day". Här i S'Africa, som man säger här, tar man verkligen saker som det kommer och till exempel så betyder "Just now"  inte "just nu" som man kan tro, utan det är bara någon gång senare framöver.

Eftersom vädret är som det är idag, valde jag att gå en 5 timmars hike-tur istället. Det var otroligt vackert och vi hade en väldigt bra dag trots vädret och trots att jag fick se guidens spindelbett han fått på magen. Tydligen måste man åka direkt till sjukhuset om man får ett spindelbett. Och jag som intalat mig hela tiden att spindlar inte alls bits. Fick också lära mig att det är väldigt noga att skaka av kläderna när man varit ute så där, eftersom det finns en vanlig liten giftspindel här som tycker om att krypa in i vecken i kläderna och kan gömma sig där ett tag. Innan vi började gå fick vi också veta att det var ytterst noga att vi kollade vart vi satte fötterna eftersom det finns mycket giftormarna just nu. Men som sagt, väldigt härlig dag trots all denna skrämmande information.

Den där palmen är Aloe Vera! Man kan pressa ut saften från bladen med bara händerna och smörja på bett och allt möjligt.

 Problemet är att det verkar som att vädret kommer vara ännu sämre imorgon, med storm, och det känns kanske inte helt lyckat att ta sin första surfkurs då, så nu får det nog bli uppskjutet ännu längre. Tur att jag ska stanna ganska många veckor till.

Ok, dags att gå och skaka kläder...

Försenad helg

Det är aningen förvirrande att läsa tidningar och kolla på tv här, när man hela tiden hör: "It's spring-time!" och "Summer is almost here", samtidigt som alla pratar om att det nu inte är långt kvar till jul - känns helt fel (dock ganska trevligt förstås)!

Däremot så har vädret här har varit lite si och så de senaste dagarna. Bara 17-18 grader, lite regn, och mycket blåst och åska. Jag blev dock lite förvånad när alla barnen kom i tjocka vinterjackor och lager på lager till daghemmet igår, och det kändes också något överdrivet när läraren tyckte att det var för kallt för att barnen skulle få vara ute och leka... Det var förresten fler som inte ville vara ute - helt plötsligt var den en orm mitt på klassrumsgolvet också.

Något som jag inte hade reflekterat över innan var dock att det naturligtvis blir väldigt mörkt inne i lokalen sådana dagar, eftersom det ju inte finns någon elektricitet.

Lägga pussel har aldrig varit min grej riktigt. Inte ens om det bara är 6 bitar...

Med anledning av vädret valde jag att jobba i helgen, istället för att åka iväg som planerat. Eftersom det är lördag idag var det ju ingen skola, så jag umgicks med barnhemsbarnen; vi lekte lekar, pysslade, de satt i knät, drog av mig ännu lite mer hår och klappade förundrat på min vita hud. När jag kom imorse dröjde det över en timme innan 10-12-åringarna kunde komma ut, eftersom de höll på att förbereda lunchen och städa upp efter frukosten. Försökte hjälpa till med detta, men de verkar vilja ha det på sitt sätt.

Efter en sjudagarsvecka blir det istället helg för mig imorgon kväll. Jag och nätet åker därför iväg och är borta i två dagar; nu äntligen är det dags att prova vågsurf för första gången!

Zoo i Sydafrika

Innan jag lämnade jobbet hemma i Sverige hade vi städdag i ett av förråden. Vi hittade bland annat en låda med Zoo-pennset, som innehöll en blyertspenna, pennvässare suddgummi och linjal. I brist på annat användningsområde för de som var kvar, tog jag med dem hit och snacka om att det var populärt. Barnen blev helt överlyckliga och dessutom var det optimalt eftersom det bara finns ett par stycken blyertspennor på daghemmet i vanliga fall.

Den här pojken heter Immanuel. Han är fem år och bor på barnhemmet. När han var spädbarn hittades han i en buske i kåkstaden. Man lyckades spåra hans mamma och lämnade tillbaka honom. Något år senare försökte hon istället dränka honom. Sedan dess bor han hos Agnes. Det dröjde tills han var tre år innan han lärde sig gå, prata och vågade titta folk i ögonen. Idag är han en jättesprallig och glad liten kille som charmar alla.