Roadtrip

Idag blev det ändrade planer. Valde att hoppa på erbjudandet från den schweiziska ingenjören som jag lärde känna igår i Stellenbosch och följde med honom i hans hyrda bil istället för att vänta två hela dagar till i Stellenbosch på bussen (vädret var dessutom dåligt). Lyxigt att åka finbil istället för att kuska runt på bussen! Dessutom väldigt praktiskt eftersom han bott och jobbat i Sydafrika för fem år sedan och därför vet en massa, inte minst om Kapstaden.

...men jodå, stranden i Somerset West var fin förstås.

Så vid 10 imorse lämnade vi Stellenbosch och åkte ner till Somerset West som jag hade hört en massa fint om innan. Jag kan i nuläget konstatera att varenda gång jag har hört bra saker om ett ställe (inkluderar även nuvarande boendet...) så har jag själv bara blivit besviken - så även här. Så nu vill jag inte höra mer positivt utan isåfall hellre uppleva det själv först!

På väg upp från Chapman's Peak på Kaphalvön
till Kapstaden (Atlanten till höger).

Därefter fortsatte vi kustvägen till Kapstaden vilket också var mycket trevligare än att åka motorvägen som bussen hade kört. Vi gjorde en massa stopp här och där och åt lunch i Simon's Town (där där pingvinerna är, men dessa ville jag spara till en annan dag) innan vi valde att korsa Kaphalvön över bergskejdan. Högst där uppe såg vi både Indiska Oceanen och Atlanten och utsikten på vägen tillbaka upp mot Kapstaden var fantastisk.

Utsikten över Kapstaden från Signal Hill, med början på
Taffelberget till höger
(notera den lilla regnbågen i mitten!).

Vi var inte framme förrän vid halv sex-tiden (snabba motorvägen hade tagit ca en timme från Stellenbosch) och efter att vi checkat in på våra respektive boenden (och jag hunnit med en vända ner till välkända V&A Waterfront - också något överskattat enligt min mening...) tog vi bilen igen och åkte upp till Signal Hill, som är en fin utsiktspunkt på ca 350 m höjd. Vi och alla andra skulle kolla på solnedgången, men det gick så där, eftersom solen försvann bakom moln istället för att gå ner vid horisonten.

"Solnedgång" från Signal Hill.

Jag måste ändå erkänna att jag är lite besviken. Ja, jag vet att det alltid tar mig ett tag att vänja mig vid nya saker/ställen, men...jag saknar verkligen Wild Coast! Det är så fantastiskt där borta.

Dessutom är jag faktiskt lite deprimerad över vädret (jag vet att det är helt fel att beklaga sig för januari-svenskar, men jag måste!); det märks verkligen att vi är mycket längre söderut nu - jag har frusit flera gånger för första gången på 3,5 månad och folk har faktiskt långärmat på sig här! Ikväll när vi körde hem var det "bara" 21 grader och det kändes mer som svensk sommar. Jag har verkligen ÄLSKAT att aldrig behöva frysa och inte ha kalla händer. Även när vi suttit ute på balkongen i Cintsa vid kl tre på natten har det varit ljuvligt ute. Det har helt seriöst inte gått en enda dag utan att jag tänkt på hur fantastiskt just det har varit (jag är uppenbarligen seriöst skadad efter att vara uppväxt i ett land där jag fryser konstant från oktober till april...Jag verkligen hatar att frysa!). Att veta att det kommer vara hundra gånger värre när jag kommer hem till Sverige får mig ju absolut inte att längta hem mer heller...

Men men, från och med nu borde jag väl mest bara kunna bli positivt överraskad över staden. Och utbudet här är ju enormt, så det ska naturligtvis bli väldigt spännande.