Coffee Shack

Igar kom jag hit till Coffee Bay dar jag bor pa the Coffee Shack som ar ett valdigt omtalat och populart backpackerstalle. Bukten sags ha fatt sitt namn efter att ett fartyg med kaffe som last kapsejsade har utanfor i slutet pa 1800-talet. Det ar en helt annan typ av plats an den fina semesterort jag tillbringat den senaste manaden pa och troligen ocksa valdigt annorlunda fran det mer turistiga som jag kommer se pa min resa mot Kapstaden.

Sma herdepojkar ute med sina asnor.

Resan hit gick pa slingriga bergsvagar over den sydafrikanska landsbygden, men gick valdigt bra, aven om de sista tva timmarna tog ovanligt lang tid eftersom det var sa mycket kor, grisar, getter och far pa vagarna. Djuren har ar inte inhangnade utan gar fritt tillsammans med herdar. Eftersom asfalten ar varm (eller for att djuren ar ovanligt sjalvmordsbenagna...?!) alskar de att ligga mitt pa vagen, vilket gor resandet desto mer intressant...

I Coffee Bay "centrum" ar det inte betong-kidsen som hanger direkt...

Nar det var dags for middag igarkvall visade det sig att jag satt bredvid Signe, Isabell och Petra; tre svenska tjejer som ar i Sydafrika pa en manads semester och har hyrt bil. Markligt nog ar det bara andra gangen jag stoter pa svenskar under mina tre mander har.

Det osregnar och ar dimmigt, sa idag bestamde vi oss for att ta bilen och kora till ett valdigt stort utflyktsmal har i narheten. Vi trangde in oss i deras mini-Citroen C1 och skumpade ivag over gropiga grusvagar under en och en halv timme. Till slut kom vi till en backe som var sa brant och lutande att bilen gav upp och istallet holl pa att valta. Signe och Isabell holl pa att borja grata, hoppade ur och stod vid vagen och blundade och holl for oronen medan jag och Petra om vartannat pa olika satt forsokte fa upp bilen. Men efter fem forsok och en stor ansamling folk som kommit ut ur sina hyddor for att titta pa, fick vi dessvarre ge upp och vanda hem igen. Vi har nu fatt reda pa att vi nastan var framme vid det laget, sa hade vi bara parkerat och gatt sista biten hade vi natt malet i alla fall...

Nar vi kom hem gick vi pa en promenad har istallet. Det ar valdigt bergigt, gront och fint har. Men nackdelen med att ha bott lyxigt i paradiset (Cintsa) med sant underbart folk sa lange som jag har gjort, ar att jag inte tycker nagot ar tillrackligt fint och bra langre och jag angrar att jag inte stannade lite langre. Det var otroligt sorgligt att lamna allt och alla igar. Manga tarar och magont. Men som min kloka syster papekade sa ar det forhoppningsvis bara en vanesak och snart kanske jag tycker om andra stallen ocksa...

Lite bilder fran dagens vandringstur: