Kärt återseende

Nu är jag tillbaka i "mitt" rum hos familjen i Gonubie. Det var väldigt roligt att träffa alla igen (och att ha fri tillgång till internet - Prisa Gud!) Känns märkligt att vara tillbaka här där allt började och jag undrade om jag verkligen skulle klara av att stanna 6 veckor...! Och nu sitter jag här drygt tre månader senare och inte vill åka hem!

Det var en lång bussresa i superhett väder (till och med sydafrikanerna klagar och går runt i underkläderna!), men lyckligtvis visade det sig att chauffören och tillika guiden var Johnny, som var tredje natt bor över i Cintsa och således har jag lärt känna honom väldigt väl under mina fem veckor där. Så medan alla andra backpackers satt och trängdes där bak, fick jag sitta fram med honom och åtnjuta luftkonditionering, sköta musiken och skratta åt hans galenskaper. Och så förflöt fem timmars bussresa i ett nafs.

På vägen hit stannade bussen också till i Cintsa (ca 40 min från här) och på de fem minuter vi var där träffade jag Signe, Petra och Isabel (från Coffee Bay, som jag "tvingade" att åka till Cintsa), som bara älskade stället och en massa andra av mina kompisar, så eventuellt åker jag dit en liiiiten sväng igen innan jag beger mig längre söderut. Vi får se.

Det var lite intressant förresten - igår när vi var ute och gick en sväng i området runt Coffee Bay träffade vi en kvinna som var ute med en stav och letade efter sina kossor. På bilden jag lade upp i förra inlägget ser ni några får som står och betar precis på en bergskant där det är ca 30 meter ner till havet. Kossorna gör samma sak och hon berättade att de på sistone har haft flera kor som ramlat ner och dött bara de senaste veckorna! De har så mycket kött just nu att de inte kan hantera allt. Och naturligtvis har de inte råd att förlora fler kor just nu heller. Kan ni tänka er vilken skräckupplevelse om man hade legat på stranden nedanför och det helt plötsligt hade dimpit ner en ko!?

En ganska rolig företeelse är bokutbytet som finns på alla backpackerställen. De böcker man har haft med sig som man läst och inte vill ha mer lämnar man i hyllan och kan istället ta en annan med sig (som någon annan då har lämnat kvar). Otroligt smart och jag har stött på ganska många svenska böcker faktiskt. Dessvärre har flertalet varit sådana jag redan läst. Detta betyder dock att man läser en massa böcker som man aldrig någonsin hade tagit sig för annars. Jag har just läst ut "Fröken Smillas känsla för snö" på norska och idag var det bästa jag kunde hitta "Zen and the Art of Running - Making Peace with Your Pace". Den sistnämnda är definitivt en bok som aldrig skulle infunnit sig i min hand om jag hade haft andra alternativ, men vem vet, jag kanske behöver lite mer Zen i min tillvaro (eller hastighet?!) ;-)