söndag 4 december 2011

Mer [ofrivilligt] äventyr...

Efter dag två som servitris är jag inte säker på att det där var rätt val (mer om detta en annan dag)...

Men hursomhelst, eftersom restaurangen håller på att renoveras just nu jobbar jag inte igen förrän på onsdag, vilket betyder att jag fick tre dagar ledigt och då passade på att åka och hälsa på i Hogsback igen. Stället som man bor på här har en taxiservice som hämtar upp folk i East London och Cintsa varje dag, så det är väldigt smidigt.

Hoppade in i bilen kl 12 tillsammans med tre andra, varav två visade sig vara svenskar (första svenskarna jag mött i Sydafrika sen jag kom hit!). När vi åkt i ungefär tre minuter genom East London lutar sig föraren ut genom fönstret och vinkar och ropar åt några polismän som står vid sin bil på andra sidan gatan, något jag trodde var ett tecken på att han kände dessa människor, men så var tydligen inte fallet...

10 sekunder senare har vi en polisbil med blåljus och sirener efter oss och blir tvingade att stanna mitt i en korsning. Föraren fick stiga ur och efter en liten stund kom en polisman, hoppade in i bilen och berättade att vår chaufför var berusad långt över den tillåtna gränen - han hade 0,83 promille i blodet! Polismannen börjar köra och vi får reda på att vi är på väg till arresten. Där stannar de utanför och för in en handfängslad Lawrence i arresten och där sitter vi fyra kvar i bilen som frågetecken.

Ringer mina kompisar som jobbar här i på backpackerstället, som blir totalchockade och säger att de kommer återkomma om en stund.

Under tiden frågade jag polismännen om jag fick lov att köra med mitt svenska körkort. Efter ungefär 15 minuter av "Yes, you can" till "Yes, if we give you a permission slip" till "No, you can absolutely not" om vartannat kom de fram till att det var okej (även utan något särskilt papper...Något skumt.). Vi ringde till backpackerstället och frågade om det var okej för dem och de var jättetacksamma. Alternativet hade varit att de skulle skickat ner någon annan, och då hade vi blivit åtminstone 4-5 timmar försenade och strandade på polishuset.

Helt plötsligt kom dock en annan polisman fram och sa att om jag satte mig och körde bilen skulle han arrestera mig också eftersom jag inte får lov att köra en bil som jag inte är ägare av (eh, va?!)! De andra polismännen började opponera sig och en vild diskussion på xhosa dem emellan följde. Vi tror att det hela handlade om att de ville ha pengar av oss för att vi skulle få ett ok. Efter mycket om och men fick vi tillåtelse att köra iväg. Men även om jag varit här flera gånger innan, så visste jag inte hur man kom ut ur East London på rätt håll.

Då var dessa schizofrena polismän plötsligt jättesnälla och körde före oss med blåljus i en kvart för att hjälpa oss ut ur stan! Det enda lite stressande var att de plötsligt ropade till mig: "Come, follow us!", så det blev till att kasta sig in i en bil som jag aldrig kört förut och för första gången sitta på fel sida och köra i vänstertrafik! Men det gick bra och var ganska roligt :-)

Så tre timmar senare kom vi äntligen fram och ägaren stod utanför och berömde och tackade och bad om ursäkt och tydligen får vi gratis boende allihop. Så något som hade kunnat gå vääääldigt fel fick tack och lov ett lyckligt slut (ja, för alla utom Lawrence då, som är kvar i arresten och nu dessutom är arbetslös..).

5 kommentarer:

Anonym sa...

OMG!!!! Vilken story Anna!Var försiktig! Är du inte servitristypen? Tappar du grejer?
Kram/Annika

Eva & Fredrik sa...

Snacka om något att berätta för barnbarnen! Vilken rolig berättelse!

Får se om mamma och pappa är lika roade, hihi...

Anonym sa...

Haha, jag trodde att det var Astrid som Josefin kallar för Taxi, men hon tänker på moster Anna! (liksom vi andra)
/K

Anonym sa...

Nej! Vi är definitivt inte alls roade . Du tar livet av oss med dina äventyr å andra sidan kan du vara glad att vi verkligen bryr oss

Kramar
MoP

Anonym sa...

Hmm, den lugna och något försiktiga Anna har verkligen förändrats under sin vistelse i Sydafrika. Me like, man måste möta var dag som om den var den sista, keep it up. Kram Stefan