Förfärliga nyheter

Vilket enormt anti-klimax på min vistelse här!

Idag hade Bev möte med den där juristen och hon delgav oss fruktansvärd information: det visar sig att i princip alla barnen hos Agnes är där "olagligt", dvs hon har inte de papper som behövs för att barnen i rättfärdig mening ska vara hennes. Det är ju i och för sig inte något nytt - det är ju inte direkt så att innan Agnes exempelvis hämtade spädbarnet som var utsatt på gatan till hundarna gick och knackade på och bad hennes föräldrar fylla i en massa blanketter! Och jag tror knappast de hade varit särskilt intresserade av det heller... Det som är förvånande i det hela är att det plötsligt är någon som bryr sig om det!

Detta betyder tydligen i alla fall att i princip alla barnen kan bli ifråntagna från Agnes. Även om allt pappersarbete skulle komma i ordning, så får hon, med det typ av boende hon har, endast ha sex (6!) st barn i huset. Sju barn är ok om det är två som är syskon.


För att få ha fler barn måste hon registrera sig som ett riktigt barnhem och för att kunna göra det måste hon äga sin mark (hallå, det här är en kåkstad, ingen äger någonting där!). För att få status som ett riktigt barnhem finns det en massa regler. Exempelvis får det bara sova tre barn i varje sovrum, det måste finnas fler toaletter, huset måste vara en viss storlek osv.

Badrummet i barnhemmet. Det är inte stort och det är inte optimalt, men

det FINNS i alla fall ett badrum (till skillnad från de övriga skjulen i kåkstaden

som många av barnen skulle behöva flytta till) och dessutm är det

strukturerat och det fungerar!

Som familjen sa här: "South Africa is trying to apply 1st world country rules to a 3rd world country!". Och det är så sant. Man vill, liksom i andra länder ha lagar och restriktioner, men man tänker inte på att hela samhället i övrigt skiljer sig enormt från andra länder där liknande lagar faktiskt är applicerbara och tjänar ett gott syfte.


Och ja, naturligtvis låter det jättebra och fint att försöka sätta någon standard för hur saker och ting ska vara och vad som ska gälla, men det funkar inte så här i Sydafrika! I kåkstäderna råder egna regler och ingenting är ju egentligen lagligt - skjulen där får ju egentligen inte ens finnas!


Agnes har räddat dessa barn från miserabla förhållanden och nä, de har det inte optimalt nu, men de har det tusen gånger bättre än vad de skulle haft det annars! Agnes barnhem är en fullt fungerande verksamhet och framförallt så är det en kärleksfull familj!

Så här såg Immanuel ut när Agnes tog emot honom 2006.

...och så här ser han som sagt ut idag. Om inte Agnes barnhem
är fungerande och gör underverk så säg!
(läs mer om Immanuel i mitt inlägg "Zoo i Sydafrika". )

Om barnen blir omplacerade kommer de bli skickade till avlägsna släktingar (troligen i kåkstäder) som inte vill ha dem, som säkerligen också är alkoholister och kanske skulle misshandla dem för att de inte vill ha dem från första början. Alternativt skulle de bli skickade till något opersonligt barnhem med 200 barn som är mer som en institution och förvaring än ett hem med någon som faktiskt bryr sig om dem och verkligen behandlar dem som sina egna barn.

Och hur ska hon någonsin kunna välja ut vilka sex hon ska behålla?? De flesta har varit där sen de var bebisar och ser verkligen Agnes som sin mamma och alla de andra barnen som sina syskon. Att separera dem från familjen skulle vara en katastrof. Särskilt när de för första gången i livet äntligen fått stabilitet och trygghet.


Jag känner ledsen och upprörd, men jag har bara känt dessa barn sju veckor. Jag kan inte ens tänka mig hur Agnes mår just nu.

Inget kommer ju hända inom snar framtid som vi förstår det och eftersom det är Sydafrika vi pratar om kan det säkert gå flera år innan något händer, OM det händer (troligen enda gången Sydafrikas extrema långsamhet och TIA är till en fördel!), men nu är i alla fall risken överhängande. Det skulle också kunna ske om en eller ett par månader. Förutsatt att det inte kommer fram någon lösning. En del personer, däribland juristen, en präst aktiv i Rotary och som också jobbar för Agnes bästa inklusive familjen här, har mobiliserat sig och börjat försöka klura på möjliga lösningar.

Just nu ser vi inte hur en sådan skulle se ut, men förhoppningsvis dyker det upp något som räddar hela situationen. Den enda lösning vi ser i nuläget är att försöka köpa mark någonstans i närheten av det nuvarande hemmet och bygga ett nytt hus. Men självklart är detta en process som säkert skulle ta flera år och framförallt kosta en massa pengar som i nuläget inte finns.

Två jobbdagar kvar - hoppas på gladare och bättre dagar än idag.