...och förhoppningsvis den sista i den här historien.
Var hos doktorn imorse som konstaterade att det hela är ett typiskt spindelbett; stenhårt, kliar, gör ont och har en prick i mitten. Återigen, jag ryser bara jag tänker på att en spindel har bitit mig! Tydligen kommer det hela ramla av vid något tillfälle. Jag hoppas det händer snart, men det låter som att det kan ta ett tag.
Hon sa att jag fick bestämma själv om jag ville ha antibiotika, men hon tyckte det såg förhållandevis fint ut och såg inga tecken på förgiftning. Om mina lymfkörtlar i ljumskarna börjar svullna, så måste jag dock ringa henne (fick hennes mobilnummer) så får jag antibiotika då. Men som sagt, jag har ju mått bra sen i lördags, så det ska väl förhoppningsvis inte vara några problem.
Världen är verkligen liten i övrigt. Började prata med ett gäng här i den här superlilla orten som visade sig vara danskar från Köpenhamn. Och det visade sig till slut också att den ena killen och jag tydligen jobbat på Nestlé Danmark samtidigt och därför hade en hel del gemensamma kompisar. Vad är oddsen egentligen?!
Annars njuter jag av ledigheten och börjar bli lite nervös inför min flytt på onsdag. Men det ska bli spännande och ska väl förhoppningsvis bära med sig några roliga erfarenheter.
3 kommentarer:
Skönt att det verkar ok med bettet! Du är allt bra konstig. Nu känner du dig nervös inför en flytt för att börja jobba på en fin restaurang i ett välbärgat område, men så himla nervös var du inte för arbetet i kåkstaden. Är du mest orolig för att behöva äta fisk? Kramar syrran
Har babyn anlänt? I afrika finns det väl gott om storkar. PoK
Herregud Anna, vilken tur att du inte såg den när den bet dig i alla fall!
Kram hanna
Skicka en kommentar