Puh!

Idag är jag helt slut och känner återigen lite hopplöshet och som att allt det här är en omöjlighet. När vi kom till daghemmet hade den ena läraren inte dykt upp och hon gjorde det inte heller. Gloria var alltså själv med ca 50 barn. Tilläggas ska då att 12 av barnen är 0-3 år och två är utvecklingsstörda.

Det har varit en helt galen dag; barnen var vildare än någonsin och fullkomligt olydiga och Gloria hade ingen koll överhuvdtaget (exempelvis var hon inte medveten om att de två utvecklingsstörda killarna varken fått frukost eller lunch). Därtill var det ca 35 grader varmt och svetten bara rann på oss alla. Och Kanvah, som har en förkärlek för vätskor av alla de slag, hittade en juiceflaska och hällde oavsiktligt ut denna över våra nya, fina flash cards.


Jag kan inte förstå vad Gloria hade gjort om inte vi hade varit där idag. Hur skulle hon kunnat ta hand om alla 50 barn själv? Tydligen är det så ibland och det är ju bara helt galet och betyder att barnen inte alls blir omhändertagna. Det känns otäckt också när det är så många små med i bilden. Vaktar man inte dem har ju plötsligt en av två-åringarna gett en sten till en av de ännu mindre som glatt stoppar den i munnen. Och häromdagen när jag tittade till hade de fått tag på en trasig plastpåse som de trätt över huvudet på en av bebisarna...

Jättebra att de satt upp en skylt på väggen
med månaderna, men varför börjar det med
juli?! Det är så här med allt.

De vill anställa riktiga lärare, men till skillnad från de 600 rand som de betalar i lön idag per månad, så skulle det betyda minst 4-5000 rand per månad och i nuläget är det en omöjlighet. Projektet hoppas dock få volontärer mer regelbundet och på så sätt kunna bygga upp en mer fungerande verksamhet. Dessutom har familjen fått godkänt att få pengar från staten, och får de det så finns det en stor chans att de faktiskt kommer kunna anställa lite mer riktiga lärare. Det enda är att pengarna borde varit här vid det här laget...

Efter ett tag lyckades vi få viss ordning; den ena gruppen byggde med Lego (de älskar verkligen att hålla på med det), och med den andra gruppen läste vi alla de nya, fina böckerna som vi köpte förra veckan för donationspengarna. Vi gick igenom former, motsatsord och årssäsonger, varav det sistnämnda var ganska svårt eftersom de inte alls förstod rimmen i Puh-boken om att på hösten blir bladen gula, på vintern är det kallt osv...

Tvättbaljorna och en del av tvätthögen

Tvättmaskinen på barnhemmet har gått sönder. Agnes visade sina och några av de äldre flickornas händer - de är helt uppsvullna från allt tvättande. Med 24 barn med konstant rinnande näsor i en smutsig kåkstad är tvätthögarna enorma, så de äldre flickorna står och tvättar i flera timmar varje dag. Innan vi åkte sa vi till tjejen som stod och tvättade i baljorna att vi kunde ta med resten av tvätten hem och tvätta i vår tvättmaskin och ta tillbaka sen. Jag trodde hon skulle börja gråta av glädje. Tyckte hon hade en stor hög kvar vid fötterna, men då gick hon in och hämtade två säckar till med tvätt som legat inne i badkaret...! Så nu håller vi på att se om vi kan få dit en firma som kan åka och kolla vad problemet är.

Lite av barnhemsbarnens tvätt som inte behövdes tvättas för hand just den här dagen i alla fall.

Vi har också färdigställt muggarna. Känns bra, men det skulle inte förvåna mig om hinken och den rosa koppen som alla använder är tillbaka på sin vanliga plats när vi kommer igen nästa vecka. Det är så himla svårt att lära dem nya rutiner och de kör bara på efter det gamla eftersom det är smidigt och "funkar bra". Men förhoppningsvis har jag fel.

Goda nyheter däremot gällande Carrots som blev slagen med en yxa i huvudet: läkarna har konstaterat (efter 12 år!) att han inte har några hjärnskador som gör att han måste gå i specialskola. Däremot har skadan skapat eplilepsi och det är därför han får krampanfall. Så nu har han fått medicinering dagligen (vilket tydligen var gratis!) och vi har även hittat en skola till honom nästa år. Bara skolavgift, uniform och skor som saknas, men förhoppningsvis räcker de donerade pengarna även till detta.

Det senaste gällande gasen är att det fortfarande inte finns någon och tydligen har 1000 restauranger i bara Jo-burg fått stänga ner eftersom de inte kan laga mat till sina gäster. Hos oss hade vi fortfarande gas kvar även idag tack och lov.

Dagens sista anhalt blir Cintsa, där helgen ska tillbringas och inledas med en äkta sydafrikansk braai (bbq) om ett par timmar, vilket ska bli helt fantastiskt efter den här dagen. Vädret, som för övrigt är extremt skiftande från dag till dag, ser väl inte ut att vara på min sida direkt över helgen, men jag hoppas på bättre än förra gången jag var där i alla fall!