onsdag 9 november 2011

Skolmöten

Idag hämtade Bev och jag upp Agnes och så gjorde vi slag i saken och besökte tre olika skolor för att diskutera skolgången framförallt för de barn som idag inte går i skolan. Det är inte helt enkelt.

Tre av de som vi vill få in i skolan nu har bott hos Agnes i under ett år. Zikhona till exempel (bild kommer) är en 14-årig tjej som är uppväxt med en gravt alkoholiserad mamma och har inte gått i skolan på 3 år fick vi reda på idag - vi trodde att hon bara hade missat ett år. Anledningen är att hon tydligen bara har varit i skolan ett par veckor varje år eftersom hennes mamma vägrade släppa ut henne. Så hon kan omöjligtvis börja 8:an som det var tänkt.

Rektorn vägrade först att gå med på att ta in henne i 5:an eftersom hon är så pass gammal. Vi frågade vad hans förslag var att vi skulle göra med dessa barn, vilket han inte hade något svar på utan menade att det bara blir problem på alla sätt och vis när en 14-åring går tillsammans med 11-åringar och att det kommer följa henne alla år. Han sa också att han kände till henne och visste att hon inte skulle komma mer än ett par veckor och hade svårt att förstå att läget är annorlunda nu eftersom hon inte längre bor med sin alkoholiserade mamma. Till slut gick han med på att ta in henne i januari.

Liknande historier var det för de andra två.

Vi diskuterade även skolavgifter. Igår mötte vi en jurist som jobbar volontärt med just underprivligerade barn. Hon berättade att eftersom barnen är omhändertagna av Agnes så ska egentligen staten betala skolavgifterna. Det är bara otroligt mycket pappersarbete och tid som behövs. Bev ska ha fortsatta möten med den här juristen framöver, för att de ska se vad de kan göra åt situationen. Om det skulle gå att få igenom vore det ju fantastiskt, för då kunde donerade pengar gå till annat.

På alla tre skolorna frågade vi om vi kunde få subventionerade skolavgifter för barnen. På den ena skolan går 11 barn och den andra 8 st barn. De skulle fundera på det, men problemet är att Agnes tydligen inte har kunnat betala 2011-års skolavgifter heller, så hon ligger redan back och därför var de mer motvilliga. Vi frågade om de inte skulle kunna tänka sig att skriva av avgifterna för i år, så att vi kan använda de donerade pengarna till kommande år och starta om på ny kula. På den ena skolan lovade de att ta det hela i beaktande vid nästa skolkonferens om vi skrev ett brev och förklarade situationen, och lämnar detta senast på måndag. Så det ska vi göra nu. På den andra skolan fick vi inget besked.

Rektorn på skolan där 11 barn kommer gå i januari var väldigt snäll och förstående. Det är en avgiftsfri skola och man behöver bara betala 150 kr per år och barn för att det ska täcka allt. Hon var dock orolig över hur barnen kommer från kåkstaden och dit. Som hon sa - det är långt och skolan ligger i ett farligt område. Men Agnes berättade att de alltid går i grupp och att de är vana. Det tar ca 45 min att gå enkel väg. För 1650 kr (exklusive uniformer+skor) får vi alltså in 11 barn för ett helt år i skolan. Och även om detta för oss ses som lite pengar har det varit så mycket att alla 11 inte har kunnat gå i skolan innan.

Vi fick också reda på ett ställe där vi kan hitta extra billiga skoluniformer så vi ska försöka hinna dit någon dag innan jag åker också.

Imorgon ska Agnes på föräldramöte/kvartsamtal i skolan där 8 barn går. Hon kommer få springa som en galning mellan alla möten och klassrum, eftersom barnen går i olika klasser och mötena är samtidigt, och dessvärre kan vi inte hjälpa till eftersom lärarna vill prata med den som är vårdnadshavare för barnen.


När vi är på daghemmet försöker vi få barnen att förstå vikten av att tvätta händerna regelbundet. Speciellt med tanke på hur smutsiga just dessa barn är om händerna hela tiden. Det är ju lite komplicerat eftersom det inte finns vatten där, men vi brukar ställa fram en hink före det är lunchdags, där barnen tvättar händerna. Inte optimalt, men det borde ju göra någon skillnad. Om inte annat så lär de ju sig i alla fall idén om att händerna ska vara rena innan man äter i alla fall.

Veckans djur rendez-vous var förresten häromkvällen när jag gick igenom köket och höll på att trampa på en av de omtalade grodorna som bor här i huset. Hittills hade jag bara hört talas om dem, vilket i och för sig hade varit nog för min del...

Har hört från olika håll att kommentarsfunktionen strular ofta; ibland går det och ibland går det inte. Så tråkigt! Snälla fortsätt försöka dock, för det är så himla roligt att få några små reflektioner då och då! :-)

4 kommentarer:

Anonym sa...

usch så ledsna de skall bli när du åker! /Kram storasyster

Anonym sa...

På den korta tid du varit där tycker jag det har skett otroliga framsteg. Faktiskt vet jag att du kan vara väldigt drivande och det behövs säkert.Varje steg i rätt riktning glädjer.
Kram från Thailandsmamma

Anonym sa...

Förresten kan man få låna kameran när du kommer hem, det måste vara något fel på min...;)
Hälsningar Karin

Anna sa...

Hahaha!